”Tågen bör absolut stanna i Brevens”

”Välkumna in”, säger Peter Flack, förlåt, Hjalmar, på Närkedialekt. Nu rullar hans revy för fullt i Brevens Bruk. Foto: Rolf Johnsson
Textstorlek:

Peter Flacks revy rullar för fullt i Brevens Bruk, och drar folk i mängd.
– Jätteroligt att spela här, och uppleva den nära publikkontakten.

Annons:

70 år och evigt ung. Nåja, det är väl snarare Peter Flacks figur Hjalmar som tycks stå emot allt vad åldersnoja heter. Och nu spelar Peter Flack och hans gäng upp revyn ”Varning för Hjalmar” i Brevens Bruk. Och självklart har Hjalmarfiguren en framträdande roll.

Teater i Brevens bruk, över fyra mil från Örebro, kan det gå? Torsdag, fredag, lördag, lördag?

– Jag får ofta frågan: Varför gömma er i skogen, när ni kan spela i Örebro? Eller: Brevens, där bor det ju bara 100 personer?

– Men så tänker inte vi. Istället resonerar vi som man gör i exempelvis Fjugesta, Lerbäck och Stadra, där man också har en härlig teater- och revyverksamhet på bygden, vi vill vara här. Vi vill visa att det går att spela revy även på landsbygden.

Samtidigt medger Peter Flack att det hela är en slags försöksverksamhet. Gänget börjar spela, sedan får de se vart det leder. Han menar också att det här kanske kan kan göra att andra framtida produktioner förläggs till Brevens. ”Med andra än vi”, som han säger.

– Men efterfrågan har redan överträffat våra förväntningar. Vi har planerade spelningar 25-30 veckor framåt. Vi har bokat ända in i mars, så det ser, spontant, bra ut.

– Det blir samtidigt ett test, kommer publiken tillbaka eller inte? Vi ska utvärdera.

Peter Flack berättar att när han klargjorde att revyn skulle spelas i Brevens, i Östernärke, så hörde flera bussbolag genast av sig och tyckte inte alls det var något bekymmer.

– De sa ungefär att ”vi kommer var ni än spelar era revyer”. Och ett bussbolag i Katrineholm tyckte det var bra, för de fick ju närmare. Å andra sidan tyckte ett bussbolag i Västerås att de där extramilen inte spelade någon som helst roll, folk vill följa med ändå. Kul att höra sådant.

Här passar Peter Flack på att lyfta fram ortens befolkning som möjliggjort det här projektet.

– Utan Brevensborna, och även folk från Högsjö, så hade det här inte varit möjligt att genomföra. Utan deras ideella insatser hade det inte gått, det kan jag lova.

Att han själv fortsätter med revylivet, vid precis fyllda 70, kommenterar han så här:

– Jag träffade nyligen Janne Malmsjö. Han är ju 80, men spelar vidare på teaterscenen. Hans fru sa åt honom att hon tyckte det skulle bli väldigt trist att ha honom sitta hemma och dega framför tv:n och dricka vin. Lika bra att han stod på scenen istället. Jag får väl säga likadant, säger Peter Flack och skrattar.

– Sedan blir jag ju inspirerad av att få omges av alla unga förmågor vi har. Det är ju, och vi har, kul. Får man bara var frisk så. Det handlar ju trots allt om det. Hälsan är nummer ett.

Brevens Bruk, det är alltså vad som gäller. Eller bara Brevens, som man säger i folkmun. Ordet Bruk har fallit bort i det allmänna talet.

Här finns nu det som heter Bruksteatern, och här spelas det revy som tar två och en halv timma, inklusive paus. Allt ligger vägg i vägg med Brevens pub.

Och det i en väldigt fin del av landskapet Närke, tycker revykungen. På en liten yta ryms väldigt mycket vackert, menar han.

– Tågen bör absolut stanna i Brevens. Konstigt att de inte redan gör det.

– Vi har byggt upp en station på scenen, Brevens Södra. Jag önskar den fanns i verkligheten. I väntan på det, så får vi väl nöja oss med den som finns på scenen. Inte fy skam, vill jag säga.

Omställningen från den stora Parkteaterscenen i Örebro, till den lilla i Brevens, har gått förvånansvärt bra. Klart bättre än vad flera trodde och vågade hoppas på.

– Jättekul. Från scenen ser vi nu alla åskådare. Det ger en väldigt intim känsla. Dessutom bra akustik. Det är lite back to basic, vill jag säga, och där publiken blir medspelare. Jag tror vi klarar att spela tre till fyra dagar i veckan, och att publiken hittar hit.

– Och vi får ju plats med både Pekka Heinos dansband, och skönsjungande damerna Sisters in Arms. Och så Hjalmar, förstås. Det känns, så här långt, riktigt riktigt bra.

– Och själv känner jag mig bara uppiggad av att ha fyllt 70.

Annons: