Under några intensiva veckor ska barnen lära sig sina repliker och sånger i musikalen Djungelboken. Foto: Sofie Isaksson
Nioårige Malte Tirfing spelar Kung Louie. Foto: Sofie Isaksson
Athea Weber är tigern Shere Khan och Alfred Philips ormen Kaa. Foto: Sofie Isaksson
Alexandra Ålander, Julia Forsberg och Julia Björkman-Törnroos. Foto: Sofie Isaksson
Mia Pettersson och Meta Fagerström. Foto: Sofie Isaksson
Från vänster: Jessica Sundling, Lotta Arnshelm och Yvonne Björkman Foto: Sofie Isaksson
Fr.v. Loke Arnshelm, Julia Björkman-Törnroos, Lovis Sundelius, Nelly Andersson, Julia Forsberg, Alma Larsson, Alicia Ekstedt. Sittande framför: Elina Sundling som spelar Mowgli i akt ett. Foto: Sofie Isaksson
Foto: Meta Fagerström
Lovis Sundelius, Julia Forsberg och Alicia Ekstedt. Foto: Sofie Isaksson

Dubbelt så många barn med i årets djungelmusikal

– Vi börjar när Kung Louie sitter på sin tron och aporna kommer...apa ett, två, tre varsågoda! ropar Meta Fagerström som leder amatörteatergruppen Young Voices ihop med sin högra hand Mia Pettersson.

Just nu pågår intensiva träningsdagar. Young Voices repeterar inför premiären den 11 maj på Lännäs bygdegård. Gruppen består av 20 barn och ungdomar mellan nio och 16 år.

Malte Tirfing, 9 år från Odensbacken fick rollen som Kung Louie, han gillar att sjunga och började i gruppen i höstas.

– Sen jag var liten har jag sjungit i en barnmick, Twisted Sister, jag var besatt av dem, säger Malte.

Hur kändes det att få en roll?

– Mycket nervöst, men det var jättekul att jag har fått en roll nu. Sen ska jag vara inhoppare om en Mowgli blir sjuk, men då vet jag inte vad jag ska säga. Jag tror jag ska träna mer nu, säger Malte entusiastiskt.

2023 gjorde Young Voices sin första publika musikal, Alice i underlandet, med nio barn.

– Vi ville ha Lejonkungen men fick inte rättigheterna. Men jag har haft kvar tanken med djurtema, det är så kul med djurmasker, säger Meta Fagerström som landade i Rudyard Kiplings The Jungel Book skriven 1894.

Svensken Harald Stjerne gjorde en dramatisering av originalstoryn 1944. Den har Meta utgått ifrån och anpassat manus.

– Den är i tiden, hur är det när man kommer som en främling och ska anpassa sig till något nytt. Men den är skriven på gammal svenska med ord som inte är politiskt korrekta. Man märker hur samhället har förändrats, säger Meta som började bearbeta manuset under sommaren förra året och var klar i oktober.

Publiken får först möta Mowglis pappa, en överherre som äger slavar i Indien. En tiger tar folk i byn, de bränner och gräver tigerdiken för att skydda sig.

– De första fyra scenerna är från familjens trädgård. Och helt plötsligt förstår Mowgli – eller Lilla grodan som namnet betyder vad djuren säger, förklarar Meta.

Shere Khan dyker upp och tar pojken. Sen är scenerna från djungeln.

– Det är kul att visa barnen att så här skrev Kipling då. Barnen ville även ha med det de ser på tv på julafton, så det har jag också tagit med.

Elvira Çokuckun, 9 år från Hällabrottet spelar Mowgli i akt två.

– Det är första gången jag uppträder, det känns roligt. Jag brukar sjunga hemma, berättar Elvira som gått på dans och gymnastik men det här är nytt för henne.

– Man är en ny karaktär och ska liksom vara den, säger Elvira.

Lär sig skapa en föreställning

Tanken med Young Voices är att de ska göra allt från grunden i hur man skapar en föreställning.

I höstas startades en förening för Young Voices, så den inte skulle vara beroende av Blended Voices, den vuxna sceniska kören.

Meta har virkat mössor och sålt för att få in pengar för att kunna starta ett bankkonto till föreningen.

– Kul att få till allt med så små medel. Som Lotta Arnshelms kläder, de är helt fantastiska, särskilt huvudbonaderna, säger Meta.

– Nu har vi ridå, ljus och ljud, jättefina kostymer, allt från noll. Verkligen ett jättetack till alla som hjälpt till.

En föräldragrupp har bildats under ledning av Jessica Sundling, som håller markservice och skjutsar till Lännäs under heldagsrepetionerna.

Meta Fagerström säger att de drömmer om att föreningshuset Rotundan ska bli föreningens hemvist.

– Är man på en plats kan man locka mer folk och bli som en institution. En gemenskap på orten där vi kan göra saker med barn och unga på orten. Vi fyller en mening för de som känner ett tomrum, intresset verkar finnas.