Har du löst korsord nu igen?
Det brukar HSB säga varje gång det är dags att byta lakan. Mina lakan är nämligen tatuerade varenda gång det är dags.
Blåa streck härs och tvärs. Både på över- och underlakan.
Jag är nämligen korsordslösare som många av Länspostens läsare. Och man vill ju inte vara en fegis som löser med blyerts. Nej nej, kulspets ska det vara, inget annat.
Korsord är nämligen väldigt trevligt. Särskilt när de är extra svåra, för då somnar man när hjärnan går på högvarv inför ett svårt ord, och sedan slocknar. I varje fall slocknar jag. Och där har vi problemet.
Det är då jag fortfarande har korsordstidningen uppslagen och pennan i handen. Och där ligger den kvar – med kulspetsen framme. Det är då det är blåa streck överallt i sängen morgonen därpå. Ni förstår själva. Pennan åker med när jag själv vänder mig i sängen. Och den ger avtryck.
Har man dessutom löst korsord flera kvällar i sträck så ser lakanen ut som om de är tatuerade.
Men med en förstående hustru så brukar det mesta ordna sig. Märkligt nog är strecken borta efter tvättarna. Det tycker jag är ett bra tips till riktiga tatuerare – att det mesta går bort i tvätten. Våga pröva något nytt!
Jag är väl gammalmodig, men inte är det väl snyggt med tatueringar som numera går från tå till topp hos många. Inte tycker jag det ser kul ut när både hals, händer och del av ansikte är tatuerat. Men, som sagt, jag är väl för gammaltänkande för att begripa skönheten i det hela.
Men när det gäller korsord så tycker jag att de som gör dem blivit allt finurligare. Frågorna allt klurigare, vilket gör lösandet ännu mera roligt. Det är inte som i den gamla klassiska korsordsvitsen, som för övrigt tidigare redaktionskompisen Björn Palmqvist var först att berätta för mig. Björn, han kan berätta han.
Korsordslösaren sitter och funderar på svåra frågan: Djur med två bokstäver?
– Tja, mumlar han för sig själv; soa kan dä ju inte vara. Inte koa heller. Men en ap tror jag nog går bra.
Annars brukar ”or” vara ett mycket gångbart kryssord. Torde nog vara det mesta använda ordet i våra kryss. Det och svaret på frågan ”Släpa i syd?” Svaret blir asa. Det dyker upp i vart och vart annat korsord.
Vet ni förresten att japanerna inte har korsord. Förståligt med tanke på alla underliga tecken i deras språk. Däremot är de riktiga hejare på sudoku. Själv har jag aldrig begripit mig på de där siffrorna, men så är jag även usel i matte.
Men så mycket vet jag om siffror, att om man träffar på två masar, så spelar tre av dem fiol. Det kallar jag matematik!
Personligen saknar jag våran framlidne korsordstecknare Gunnar Persson, han som även var Kronbloms ”pappa” under många år.
Då fick Länsposten ibland vara en del av Kronbloms liv och tidningen kom med på både den ena och andra serierutan. Kronblom läste förstås Länsposten. Mer om det i en kommande krönika.
Nu meddelar sonen Jonas att det är slut med Kronblom som serie även i Allers. Det känns faktiskt sorgligt. I synnerhet som Kronbloms leverne i mycket stämmer in med det hållbara liv vi förväntas leva i dessa tider med tal om hållbar miljö.
Apropå det där med miljö. Tomten har redan börjat få önskelistor inför julen. En del barn skriver tidigt. Och allt ska ju hinnas tillverkas i leksaksfabriken. Läste om att nissarna kom fram med ett brev till tomten där en liten kille önskade sig ett tåg (där kom kopplingen till miljövänligt).
Då säger tomten: Tåg, det kommer vi inte att ha. Skicka en ersättningsbuss istället!