Afasihuset en viktig mötesplats för träning

Träningsledaren Birgitta Wallbom (t vä) bjuder upp till dans under rörelseträningen. Foto: Björn Palmqvist
Textstorlek:

Varje år drabbas cirka 12 000 personer i landet av afasi. För de utsatta har Afasiföreningen och Afasihuset i Örebro blivit en plats för stöd, trygghet, träning och social samvaro.

Annons:
Det är onsdag straxt efter lunchtid och inne i Afasihuset på Järntorget förbereds det för öppen verksamhet.
– Vår öppna verksamhet är till för alla i Örebro län med afasi, berättar hälsopedagogen Helena Dahlgren.
Afasihuset drivs av Afasiföreningen i Örebro län och finansieras av Örebro kommun och Region Örebro län.
– Personalen är anställda av vuxenhabiliteringen och afasiföreningen köper in deras tjänster. Afasihuset startades som ett projekt för 17 år sedan, men blev sedan en permanent verksamhet, förklarar Helena som själv varit med från starten av Afasihuset.
– Det är så omväxlande och roligt att jobba här.
Afasihuset har blivit en naturlig träffpunkt för dem med afasi och deras anhöriga.
I gruppverksamheten kan man bland annat träna kommunikativa förmågor som språk-, läs- och skrivförmåga.
Emmelie Eriksson, legitimerad logoped, jobbar just med språk och kommunikation.
– Både med att bygga upp det språk man förlorat, men också att komma runt språksvårigheterna, förklarar hon.
En timme per vecka finns dessutom möjlighet till språklig egenträning vid datorn.
Anhörigutbildningen, för att bättre förstå en närstående med afasi, är också ett viktigt erbjudande.
– Med anhörig menar vi närstående, alltså i princip alla som kommer i kontakt med personen som har afasi, påpekar Emmelie.
Både Emmelie och Helena har en förhoppning om att fler anhöriga ska delta.
– Det kunde gott vara fler som går anhörigutbildningen, men en del har svårt att komma ifrån och anpassa i tidsschemat.
Men så tillbaka till denna onsdag och öppna verksamheten i samlingssalen.
Det ska bli rörelseträning med Birgitta Wallbom som ledare, och hennes motto är att ”alla kan”. Givetvis utifrån varje persons egen förmåga och möjlighet.
– Birgitta är jätteviktig med sin energi och förmåga att stimulera deltagarna i rörelseträning och lyfta dem i sina övningar till musik, konstaterar Helena.
Birgitta inleder dagens övningar till låten Muckartwist, och då blir det dans och höftsväng som mjukar upp lederna.
En del av rörelserna kan förstås vara svåra för dem som har en obrukbar kroppsdel, men det imponerande är att deltagarna har egna lösningar för att genomföra träningsmomenten på bästa sätt.
– Vi kör mycket med balans och koordination. Det handlar om att jobba med båda hjärnhalvorna och få igång aktivitet i flera centra, förklarar Birgitta.
Deltagarna får sig en ordentlig genomkörare under knappt en timme, men alla gör det med glädje och den medryckande musiken hjälper förstås till att hålla träningen igång.
Maude Olsson och Lars Lemon är två av dem som varit med allt sedan Birgittas träning började för fem år sedan.
– Det här betyder allt för mig för jag har ständig värk i höger sida sedan stroken för 20 år sedan. Jag tränar även andra dagar och är mycket bättre än tidigare, påpekar Maude som också gått igenom fyra tia-attacker.
Lars Lemon fick en stroke för 15 år sedan, och som satte sig i höger kroppshalva.
– Träningen här är jättebra. Det krävs träning hela tiden och på USÖ trodde de inte jag skulle komma ur rullstolen. Men jag är envis och det fanns bara ett, att jag skulle upp och gå, säger Lars.
– Det är också viktigt att gå hit för att träffa andra. Jag är inte sån att jag vill sitta inne och stura, tillägger Lars när det efter den välbehövliga träningen dukas upp kaffe i samlingssalen på Afasihuset, en viktig social knutpunkt med mycket värme.
Annons: