Diskriminering av landsbygden?

Textstorlek:

Den nya regeringen säger att landsbygden ska stärkas och har lovat i sina punkter att reformer ska till. Det är hoppfullt med tanke på den diskriminering av landsbygden som systematiskt sker.

Vargfrågan är ett exempel. När en varg går in i ett villaområde i Tierp, visserligen inte en storstad, men inne i en tätort, då agerar myndigheterna. När en familj på landet drabbas är det inte alls lika viktigt. Förra året rev en vargflock två älgar utanför Askersund, i en trädgård. Barnen blev vittnen. Det hela ledde inte till några åtgärder, mer än att Länsstyrelsens viltspårare undersökte det hela. Skulle barnen leka i trädgården blev det med vargarna kalasande på älgkadavren 50 meter bort.

Vicki och Karl-Erik Söderberg bor i Bellonäs i Arjeplog. Det är Sveriges glesast befolkade kommun. De får post två dagar i veckan, i en brevlåda som står åtta kilometer från huset. Det kan man ju tycka är höjden av orättvisa, men det ska bli värre ändå. Nu ska de istället få en postbox i Arjeplog, 43 kilometer bort.

Det är ett allmänt känt faktum för alla som bor på landet att det är mycket längre från stan till landet än tvärtom. Läkare och annan personal i Örebro vill inte åka till Karlskoga för att täcka upp vid personalbrist, förmodligen inte heller till Lindesberg. Men personalen i Karlskoga måste åka till Örebro för fjärde året i rad och täcka upp semesterledigheten för de som jobbar på USÖ. Inte heller Karlskoga är landsbygd, men fenomenet är densamma.

Elever som bor på landet och går på gymnasiet får man leva med problemen när deras schema ändras stup i kvarten. Det är vanligt. Att man måste passa bussar och att skoldagen kan bli fullständigt orimligt lång bryr man sig inte om. Vaddå? Går det inte bussar dygnet runt? Det glömde vi att kolla.

Och så den evigt aktuella bredbandsutbyggnaden. Nu släcker man ner kopparnätet, även i kommundelar där bredbandsfrågan inte är löst än. Här måste landsbygdsborna själva organisera sig för att få utbyggt, någon i staden som råkat ut för det?

Bensin och diesel kostar lika mycket för alla, men det är i storstäderna man kör mest bil. I Stockholm finns en miljon bilar, i Västerbotten finns det 155 000. Trots att man kör betydligt längre sträckor på landsbygd så lär det ändå gå åt mer drivmedel i stan eftersom det går åt mer bensin vid körning i stadstrafik. I Västerbotten, där bilen är livsnödvändig, belönas man dessutom med Sveriges högsta nätavgifter på el, trots att man framställer den i sin egen kommun och skickar ut över resten av landet.

Man kan avsluta med att fundera på de sociala skyddsnäten. Skolan, dagiset, affären, postservicen och ålderdomshemmen som försvann. ”Vi har inte sett till Dagny på några dagar – kan det ha hänt något?” När de naturliga träffpunkterna försvinner så försvinner också de naturliga skyddsnäten.

Slutgnällt. Det är ju vår i luften.

Titti Hansson