Mellan klockan fyra och sex

Textstorlek:
Annons:

   Är man uppvuxen i en lantbrukarfamilj så styrs familjens liv av väder och klocka. Är det bra väder, dvs solsken, så gäller det att jobba med det som årstiden kräver. Det spelar ingen roll om det är -20 grader eller +30 grader. Badstränder, fotbollsmatcher mysa framför brasan och andra nöjen får stå tillbaka. Har familjen djur och dessutom djur som måste mjölkas på speciella tider två gånger om dagen så bestämmer man inte själv över dagen utan måste lyda klockan eller rättare sagt djurens behov av att mjölkas vid speciella tider.

    Många gånger sov kåsören sött när den tidiga morgonens mjölkning genomfördes. Mellan sex och åtta på morgonen ägde den första av dessa dagliga mjölkningsrutiner rum så dessa timmar är inte föremålet för detta kåseri. Eftermiddagens mjölkning däremot påverkade livet i större omfattning för kåsören i ungdomstiden, och gör sig ibland fortfarande påmind fyrtio år senare.

   Om det var dags för en eftermiddagsaktivitet med familjen och vi satte oss i vår Vauxall så fanns det en tidsmässig begränsning i klockan fyra eller rättare sagt halv fyra. Vi måste ju hem och byta om så djuren kunde få sitt för dessa mjölkkor ville inte vänta. Annars startade ett råmande och en oro bland dessa så vanligtvis lugna och städade kossor. Deras framavlade stora juver fungerade nästan som tidsinställda bomber. De var helt enkelt tvingade att bli mjölkade på regelbundna tider. Det var bara för oss och andra familjer med kor att anpassa sig. Skulle vi göra något på kvällen så kunde det tidigast göras halv sju, tidigare var vi inte redo efter kvällens sysslor bland kreaturen. När kåsören började spela fotboll och skulle på träning till klockan sex och behövde bli skjutsad fick det ordnas med tränaren som turligt nog bodde i närheten. Mamma hade tyvärr inte körkort så det var inte en möjlig lösning. Det var inte ens en möjlig tanke att min pappa skulle skjutsa mig till träningen, att prioritera mig före skötsel av den råmande hornmusiken fanns inte på kartan som det nu heter. Kul att du håller på med fotboll, men det här med djuren är bra mycket viktigare. Han sa det aldrig, men så var det bara. Ett resultat av allt detta var att kåsören i alla fall blev självständig och rik på egna initiativ.

   När kåsören nu fyrtio år senare skall göra något på eftermiddagen börjar man snegla på klockan vid halv fyra och får känslan av att det är dags att åka hem. Känner sig nästan skyldig, har ångest över att man inte behöver jobba i ladugården. Man kan göra något annat under dessa två timmar mellan fyra och sex. Ligga kvar på stranden, gå på stan, läsa en bok, umgås med vänner eller bara sitta i en solstol på altanen och läsa en tidning och försöka lösa ett korsord. Är fascinerad över att man tänker en gång extra att man faktiskt kan ta bilen och ge sig iväg innan klockan sex.

   Ett liv i fas med naturen och djuren är inte lätt att ta ur kroppen och knoppen, inte ens på fyrtio år.

Annons: