Lakan

Textstorlek:
Annons:

      Nya lakan, nytvättade och nymanglade lakan. Finns det något som är skönare att sova i än nytvättade lakan? Det finns nästan inget bättre än att krypa ned mellan nybäddade och nymanglade lakan, tröttkörd efter en dag på jobbet. Inget som stör, inga tankar som far fram och tillbaka i ett sovrum som är lagom varmt och bara vaggas till sömns bland frasiga, krispiga lakan.

   I ett hörn av jordbruksfastigheten står byns mangelbod. Ett litet oansenligt hus i mitten av byn där jag en gång spenderade min barndom och ungdom. I mangelboden står mangeln, en best på flera ton som gjort att golvet på ena sidan sjunkit trots att huset står stadigt på stora stenar. Stora kalkstensplattor på mangeln som det kunde krävas, två ibland tre personer för att hantera. Lakanen blev släta och fina samtidigt som bondfruarna utbytte den senaste informationen om allt viktigt och oviktigt som hände i byn. En väggfast bänkskiva fanns på den andra sidan av huset så lakanen kunde vikas både före och efter manglingen. Det här huset var byns enda gemensamma byggnad, byggd 1897, ett årtal som är förevigat med stora siffror i rödfärg på insidan av mangelboden. Huset blev också ganska snart ett förråd för enklare brandredskap, ämnade att användas som en första insats när brand härjade i de snustorra träbyggnader som stod tätt i byn. Det var inga problem att komma in i mangelboden fast den var låst, vem som helst kunde komma in då det var kris och det kunde vara tre typer av kriser. Lakan som behövde manglas, någon behövde komma åt brandredskapen och i det tredje fallet berodde det på att stället över tid också blivit en form av kärleksnäste. Hur skall man annars förklara alla namn på kvinnor och män, drängar och pigor som finns på väggar och på insidan av takspånet? Efter en stunds letande hittar jag även mitt eget namn inpräntat med spretiga bokstäver lågt ner på brädväggen, Åke 6år, men utan ett flicknamn bredvid mitt!  Alla visste var nyckeln hängde och nyckeln hänger fortfarande kvar när jag tar mig in 120 år efter det att mangelboden byggdes.

   Utanför betar kvigor rofyllt i den steniga mangelbohagen, där synliga gråstenar samsas med nässlor, maskros och tistlar i den karga marken. Mangelboden börjar vara i behov av lite rödfärg och små lönnar som vajar i vinden gör avtryck i den dammiga färgen på väggarna. Jag fundera om den lilla mangelboden kommer att stå kvar i 120 år till? Jag funderar på lakan och de linneskåp där de förvarades och kommer plötsligt att tänka på syslöjden i skolan. För på kyrkskolans syslöjd var ett av uppdragen att lära sig brodera, då dekorerades en liten kudde som kunde fyllas med väldoftande lavendel. Jag vill minnas att det var en av de obligatoriska delarna av mellanstadiets utbildning i textilslöjdandets ädla konst. Denna kudde skulle sprida väldoft bland lakan och örngott i familjens linneskåp.

   Finns det något bättre än att krypa ned i lavendeldoftande krispiga lakan och slumra långsamt inför en god natts sömn?

Annons: