95-årige Gösta minns tiden inom Bofors AB

Textstorlek:

Gösta Moberg ville inte fortsätta med drängsysslorna på bondgården och skulle en dag 1942 kliva in på en anställningsintervju på Bofors AB. Där skulle han bli kvar till 1988 och för Länsposten berättar han nu om sitt liv.

Annons:

Gösta och hans hustru Anna bor i en lägenhet i Sandviken, en stadsdel i Karlskoga. Trerummaren ligger högst upp på tredje våningen i ett hus utan hiss, men tack vare 95-årige Göstas fortfarande pigga ben så går det bra.

Som gammal maratonlöpare hänger konditionen med och Anna hakar på i Göstas tempo.

Ledsagare och ciceron till Gösta är Helge Jakobsson från Tived. De båda har känt varandra sedan 1980-talet. Helge har varit sprängare till yrket under många år och är bekant under smeknamnet ”Sprängar-Helge”.

– Jag minns att jag ringde till växeln på Bofors AB och ville tala med någon som var expert på härdning. Då blev jag kopplad till Gösta och på den vägen är det, säger Helge.

Gösta Moberg är en fantastisk berättare om gamla tider, vilket fängslat Helge under årens lopp. Och så är de bägge skaraborgare från början.

– Jag växte upp med föräldrar och tolv syskon vid Lagerfors bruk, fyra mil nordost om Skövde. Mina föräldrar var statare vid bruket, berättar Gösta.

– Våra föräldrar var väldigt noga med att vi skulle uppföra oss och vara artiga. Och arbetssamma.

Så när Gösta som 14 åring hade läst upp för prästen, var det sedan dags för anställning vid en bondgård. Arbetstiden hos bonden var från klockan 05.00 till 19.00. Med tjänstgöring även varannan söndag.

– Våra föräldrar hade dåligt samvete för att de inte kunde ge oss bättre i form av mat och kläder. Men jag tycker vi fick något som var väldigt värdefullt för resten av våra liv. Det var ett mått av hederlighet, som det är för lite av i dagens samhälle.

Åren gick och det blev 1942, samma år som Gösta fyllde 19 år.

– Jag hade en kamrat som hade en morbror och moster i Karlskoga. Morbrodern arbetade i härdverket vid Bofors, och ordnade även jobb där åt min kamrat.

– På det sättet kom vi ifrån varandra, men han lovade att höra med sin morbror om inte jag också kunde få börja där.

Så en dag blev Gösta ditkallad för en anställningsintervju. Med sig hade han betyget från sin drängsyssla, där det bland annat stod ”är kunnig i hand- och maskinmjölkning”.

När personalanställaren läste betyget sa han: ”Ni får börja, för det är inte alla vid detta företag som kan handmjölka”.

Gösta fick arbeta tillsammans med en man som hade ansvaret för uppvärmning av en blygryta och en oljepanna, samt inforsling av gengasved. Senare fick han alternera mellan olika värmebehandlingsugnar.

Bland det första Gösta såg var pipor som låg för härdning för att sedan fraktas till London. Samma typ av vapen som hade räddat England från tyskarna, och som prisats av Churchill.

Gösta kan intyga att det blev en speciell sammanhållen företagsanda, eftersom det var hemligstämplat gods som tillverkades, under en känslig period som andra världskriget var.

Visste ni vart vapnen skickades från Bofors AB?

– Jodå, det var vi medvetna om, men det talades inte särskilt mycket om detta.

Gösta var borta från företaget under en längre period då rekryten skulle göras i Västerås, men därefter kunde han få tillbaka sin anställning på härdverket.

Han arbetade vid olika ugnar med olika värmebehandlingar, och blev än mer intresserad av ämnet metallurgi. Gösta bestämde sig för att läsa vidare på distans.

– En dag hade jag fått en inbjudan till en utbildning som arbetsledare, men jag var tveksam om jag passade för det.

Men år 1958 skulle han trots allt bli arbetsledare och även härdmästare. Tillverkningen av Stridsvagn S började och senare kom den stora Indien-ordern igång, med ett värde på åtta miljarder.

Som ledande företag i landet inom värmebehandling beställde många företag sin härdning från Bofors. Ett arbete där godset ibland kunde bli 1 200 grader.

Gösta visar att han har dubbla guldkockor.

– Den första fick jag 1967 efter 25 år, och den andra när jag gick i pension 1988, efter 46 år.

Annons: