Löfven – en landsbygdspropp?

Textstorlek:
Annons:

Det har bara gått timmar sedan Stefan Löfvén fällde orden som kommer att bli bevingade långt framöver:

”När storstadsbor ska åka ut på landsbygden och koppla av måste det fungera även där”.

Detta säger han samtidigt som han öser beröm över sig själv och regeringen för landsbygdspropositionen. Nu är ju inte Stefan Löfvén någon ordekvilibrist. Han upplevs som lite tafatt och har svårt att spontant svara på frågor. Helt okej tycker jag, alla politiker behöver inte vara snabbkäftade och sarkastiska. Jag tror inte han menade så illa som det blev, uppvuxen i Ångermanland som han är. Men reaktionerna blev omedelbara och kritiken på sociala medier flödar .”Ryckt ur sitt sammanhang” hojtar de som försvarar regeringen. Javisst säger han också att landsbygden är viktig för de som bor där. Han presenterar ju en satsning på landsbygden så konstigt vore det väl annars.

Landsbygdskommittén la fram ett betänkande förra året, alla partier var med och förslagen var bra. Jag vill minnas att jag skrev en krönika om det. Propositionen ska nu sätta förslagen i verket och regeringen har skjutit till pengar. Hur vill man då utveckla landsbygden? Några exempel:

Man ska fortsätta bygga ut den heliga fibern. Självklart ska alla ha bra uppkoppling mot nätet. Vi har hemma haft Internet både via telefonen och trådlöst. Nu har vi fått fiber. Är det någon märkbar skillnad? Nej. Tvärtom fungerar strömmande tv sämre och Internet försvinner med jämna mellanrum så man får stänga av strömmen och slå på igen. Men det kostade ett gott antal tusenlappar i alla fall.

Man fördubblar driftstödet till lanthandlare. Bravo tänker jag. Hur många lanthandlare finns det idag i Sverige som får stöd? Jo, 190 st. Ni hörde rätt. 190 i ett land av Sveriges yta.

Ökad möjlighet till distansutbildning, fjärrundervisning för landsbygdsskolor.Bra! Riktiga och viktiga åtgärder.

Men jag saknar åtgärder för att ge bonden bättre villkor. Som är den som ser till att vi har mat på bordet som inte flygs in från Thailand eller Brasilien. Som måste bygga ut, modernisera och skaffa fler djur hela tiden för att kunna gå med liten vinst. Som aldrig får vara ledig. Som inte omfattas av något försäkringssystem eller några lagar om hur många timmar i sträck man får jobba.

Samtidigt som man satsar på landsbygd smyger regeringen fram ett nytt förslag på kilometerskatt som främst drabbar landsbygden som är beroende av transporter. Protesterna mot det gamla förslaget blev så omfattande att man drog tillbaks det. Nu har man döpt om det till vägslitageskatt och påstår att det främst är till för att utjämna orättvisor mellan utländska och svenska företag som använder långa transporter.Man har också krånglat till det rejält uran att tala om exakt hur det ska gå till, olika regler för olika vägar, olika regler för olika fordon, olika regler för stad och landsbygd. Och så vidare. En riktig svensk krångelskatt alltså, med regler som säkerligen är omöjliga att begripa sig på. Det är förstås i sin ordning med skatter och lagar för att begränsa miljöfarliga utsläpp.Men de borde utformas så att de gynnar miljövänliga bränslen istället. Morot istället för piska.

I landsbygdspropositionen ger man samtidigt utökat transportbidrag till Norrlandslänen. Say no more.

Titti Hansson

Annons: