Bokstavligt talat del 2

Textstorlek:
Annons:

   När min mamma i början på åttiotalet fick syn på min flickväns –nd-rkl-d-r som hängde på tvättlinan undrade hon om det var en näsduk. Hon tyckte hennes ”unnerböxer” var så små. Det är tur att hon inte sett sin sondotters ”unnerböxer” då vet man inte om hon skulle lägga märke till dom överhuvudtaget. I jämförelse skulle nog mammas egna betecknas som något betydligt större, typ ballongfomat.

  Min mamma ”Anna-Maja i Le” var allt annat än elak men hon var tvungen att ha ett annat tilltal än ”Anna-Maja i Höre” så de två kunde hållas isär när folket i socknen pratade om de två. De var två kvinnor med fötterna stadigt på jorden i den närkingska myllan. Som aktiva i det lokala föreningslivet i socknen missade de varken blomskottsauktioner eller syföreningskvällar. De var båda dialektala och det hördes att de kom från trakten och varit Närke och Asker trogna hela livet.

Min mormor var nog den första jag hörde säga dialektala ord eller uttryck. När jag var fem eller sex år gjorde jag debut på bild i tidningen, mormor kommenterade det hela med att ”Åke, jag såg att du var ”öppritad i tiningen”, hon kom fortfarande ihåg när tidningen inte hade bilder utan helt enkelt ritade en teckning på vad man ville förmedla tillsammans med texten.

När jag växte upp var det alltid ”gröpper” i bygatan även om den gamla vägsladden gick för högtryck. Men så var det också många bönder som skulle köra fram och tillbaka på vägen med tunga transporter och en mängd olika fordon och redskap. Det var inte konstigt att det bildades håligheter i vägens grus som ibland gav känslan att åka cykel på en tvättbräda.

  Mina drömmar var väl inte precis att ta över familjejordbruket men drömmar fick man hålla för sig själv för som pappa sa: ”du ska inte ha några kalas i tankar” med att långt ”a” i ordet ”tankar”. Du-ska-inte-tro-du-är-något-principen verkade han leva efter eller varför inte skomakaren skulle bli vid sin läst. Men i en sak var jag ”likst” och det var fotboll. Den drömmen höll till jag var 17 år sedan kom kompisarna ifatt och jag fick börja tänka på en alternativ karriär. Det var ju ”träligt” onekligen men det gäller att inte ge upp utan se framåt. Bara att packa ”kaschen” med nytt innehåll och gå vidare, för i Närke har vi inga påsar.

Vet inte riktigt om ni hänger med i Närkingskans alla ord och uttryck. Många icke-närkingar tycker vår dialekt är gnällig och ful men vi tycker den är likst förstås till och med ”rar” då dialekten innehåller många varianter på ”rart”. ”Firsa” hittar jag i många lexikon med många förslag på stavning. Firsa är ett fantastiskt uttryck som jag tycker borde upphöjas till rikssvenska, om man skulle eller kanske, betyder det på ett ungefär. Nu går vi mot sommaren och det börjar bli dags att investera i nya kortbyxor för det väntas en varm sommar.

”Firsa om ja skulle köpa körtböxer nu te sommarn då de nog blir varnt.”

Åke Johansson

Annons: