Virk- och mekkvällen

Carl-Johan Selin och Bernt Gustafsson​.
Textstorlek:

​Var annan onsdagskväll lyser det på övervåningen i Hardemo Bygdegård, men det sipprar också ut ljus genomkällardörren.
Det är bygdegårdsföreningen som håller hanverks och mekarkväll.

Annons:

På övervåningen finns själva hantverkshörnan. Fem personer sitter sysselsatta med diverse handarbeten, virkning, stickning och brodyr.

– Vi brukar vara fler. Jag skulle vilja säga att den sociala samvaron är viktigast. Alla ska vara välkomna här, från de yngsta till de äldsta, säger Anna-Lena Johansson.

Anna- Lena virkade en del i ungdomen men känner att hon tappat kunskapen lite. Hanna här lärde mig igen, säger hon.

– Vi lär oss en hel del av varandra. Jag har haft med mina barn hit, klart de ska kunna virka och lägga upp ett bar byxor. Vi har folk som broderar, stickar, syr men även lite mer udda hantverk, som tunisisk krokning, säger Hanna Karlsson.

I källaren är intresset just denna kväll större. På bordet i ett förhållandevis trångt rum ligger en urgammal McCulloch motorsåg och en röjsåg på bordet. Koncentrationen är på topp, någon vrider på ett kedjehjul, någon annan kikar in i ett hål för ett tändstift, ytterligare någon putsar på en gammal blåslampa. Ett tiotal män har samlats invid den gamla oljepannan i bygdegården.

– Jodå, det rör sig allt, då sitter den i alla fall inte fast, utropar Carl-Johan Selin.

Han försöker få liv i den gamla motorsågen.

– Vi kallar det här kulturella små motorredskap. Vi försöker bevara ett kulturarv samtidigt som vi umgås, säger Bernt Gustafsson.

Det är tredje gången man träffas. Hantverksgänget en trappa upp började redan i höstas.

– Upprinnelsen till det här kom på ett möte vi hade här i höstas. Vi funderade lite på kommande verksamhet. Det finns ju en kyrklig syförening i byn, de har en traditionell syföreningsverksamhet. Och så fanns en verksamhet som vände sig till unga mammor. Vi kände att vi kunde försöka kombinera det hela och ha en lite bredare verksamhet där fler passar in, berättar Hanna.

Sedan kläckte Hannas son, Carl-Johan Selin, att man borde kunde kombinera kvällarna med verksamheter som kunde locka även traktens män.

– Många ägnar sig ju åt gamla veterantraktorer i bygden. Att släpa hit en sådan finns det dock inte utrymmen för. Då menade Carl-Johan att gamla motorsågar, gräsklippare och liknande absolut kunde vara lika intressanta att meka med, så så fick det bli.

Halvvägs igenom kvällen samlas man i stora salen för kaffe och smörgås.

– Det blir en lite opretentiös samvaro en vardagskväll, menar Hanna.

I inbjudan som går ut på sociala medier före varje kväll står det medtag eget handarbete, eller ett eget objekt att meka med.

– Det har varit lite olika saker, men mest motorsågar, inflikar Erik Johansson.

Anna-Lena poängterar att man inte behöver vara Hardemobo för att vara med under kvällarna. Alla är välkomna.

Bygdegården hyrs ut för olika ändamål Man ordnar också pub, med levande musik två gånger om året. Grötfest och de välbesökta Hardemodagarna med bland annat bilutställning, marknad och dragkamp är en annan höjdpunkt i bygdegården.

På väggen i stora salen sitter ett grovt rep med enkla plaketter, den berättar om vilka byar i Hardemo som vunnit dragkampen.

Hardemo byggdegård var i ett tidigare liv ordenshus för IOGT NTO. På 1990-talet gick fem av bygdens föreningar ihop och köpte det gamla ordenshuset och skapade Hardemo Byggedgårdsförening. Bygdegårdföreningen består av Centeravdelningen i Hardemo, Hardemo. LRF-avdelning, Hushållningsgillet, Hembygdsföreningen och Kumla kultis-klubb, som ägnar sig åt gammeldans.

– Många äldre talar fortfarande om ordenshuset. Nu är det Hardemo bygdegård, med pubkvällar och allt, säger Hanna Karlsson.

Annons: