Hjalmar flyttar ut till landet

Textstorlek:
Annons:

Den 27 oktober hade Varning för Hjalmar premiär på den nyrenoverade teatern i Brevens Bruk. De senaste veckorna har varit fyllda med repetitioner – och ständiga strömavbrott.

Redan innan premiären har ett stort antal biljetter bokats och köpts.
– Jag tror det ligger runt 12 000 nu och det går in 300 personer i lokalen så det blir många föreställningar, säger Peter Flack.
Från början tänkte de spela 30 föreställningar under en spelperiod fram till jul.
– Nu vet vi att vi kommer spela in i mars, kanske mars ut om det går riktigt bra, säger Peter Flack.
Att flytta uppsättningen till lilla Brevens Bruk är en chansning.
– Allt hänger på att vi får bussbolagen att vilja åka hit – och det vill de. Vi hade inte räknat med att de skulle vara så jättepå, men de tycker det är kul att åka till ett nytt ställe, säger Amanda Flack.
– Folk ser teater på ett annat sätt i dag, man samlar ett gäng och åker och tittar. Det blir en utflykt. Och då har det här stället bra potential, säger Peter Kjellström.
Marie Kühler tror också att spelplatsvalet ligger i tiden.
– Jag tror på trenden tillbaka till landsbygden och lite mindre, folk vill inte ha stort och glittrigt längre, säger hon.
– I dag ser man hur kommunpolitiker och arrangörer får ett speciellt ljus i ögonen när de pratar om mulitarenor, säger Peter Flack och fortsätter:
– Då är vi lite som kärringarna och gubbarna mot strömmen som satsar på en microarena.
När tidningen är på besök var tanken att arbeta med ljudet, men ett strömavbrott har satt käppar i hjulet. Det har varit många sådana och några i ensemblen verkar smått oroliga för vad som händer om strömmen går mitt i en föreställning.
– Det går inte att köra föreställningen när det är helt svart, säger Peter Kjellström och spånar på om de snart borde skriva in något om strömavbrotten i föreställningen.
– Om det blir strömavbrott kör vi den sketchen, spånar Marie Kühler vidare.
De sista repetitionerna har mest handlat om att få texten att sitta och finslipa övergångarna, men kanske framförallt att få allt bakom scen att klaffa.
– Det är otroligt litet. Bakom scen är det inte mer än en meter, man kan nästan inte mötas, säger Marie Kühler.
–  När vi har en extra stol vet vi inte var vi ska förvara den när den inte är på scen, säger Amanda Flack.
Teaterensemblen är ett sammansvetsat gäng, men ny för den här uppsättningen är sångtrion Sisters in Arms.
– Ingen av oss har hållit på med revy och teater förut, så vi är rookies allihop, säger Åsa Bergfalk.
– Men om man ska göra revydebut som 40+ då ska man göra det med det här gänget.
De är vana att sjunga pop och country, men nu blir det andra toner.
– Att sjunga humoristiska grejer är nytt, i alla fall för mig, säger Mia Dubbelman.
Många kostymer och peruker kommer användas under föreställningen. För alla på scen blir antalet närmare 70 stycken.
Eva-Lotta Eriksson
Annons: