Miljoner till renovering av kyrkor

Med hjälp av pengar från staten kan bland annat Snavlunda kyrka få skiffertaket restaurerat och fönstren fixade. Foto: Björn Palmqvist
Textstorlek:

​Det blir lite av ett guldregn över länets kyrkor i år. När den kyrkoantikvariska ersättningen, KAE, fördelades hamnade 27 miljoner kronor i Örebro län, vilket är rekord sedan ersättningen infördes.

Annons:

– Det är fantastiskt roligt. Mycket pengar för att restaurera och bevara de kyrkor som utgör vår allra största byggnadskulturskatt, säger Raoul Hjärtström som arbetar med ersättningen på Länsstyrelsen i Örebro län.

Den kyrkoantikvariska ersättningen infördes i början av 2000-talet, när man efter decennier av diskussioner bestämde sig för att kyrkan skulle skiljas från staten. Aldrig tidigare har så mycket pengar gått till kyrkorna i Örebro län. Pengarna i ersättningen får bara gå till antikvariska ändamål.

– Det handlar om att bevara byggnader, kulturvärden, konstföremål och textilier och tillgängliggöra dem. Man får exempelvis inte ersättning för att lägga golv i personalutrymmen.

De 27 miljoner kronorna kommer att gå till mer än 50 olika projekt i hela Örebro län. Både i Västerås, Karlstads och Strängnäs stift. Församlingarna står för en egen del av renoveringen. Hur stor den är beror lite på vilken åtgärd som ska göras.

Bland projekten kan nämnas följande:

Nikolaikyrkan i Örebro. Tornhuven, alltså toppen på tornet ska renoveras och tätas.
Ett stort jobb. Tornet i kalksten är väldigt speciellt, finns få liknande i Sverige.

Kyrkan i Asker ska genomgå en stor renovering, dränering ska förbättras, fönster ska bytas, interiören målas. Bland annat kommer äldre renoveringar, med felaktiga material att åtgärdas.

På Snavlunda kyrka ska skiffertaket och fönstren renoveras.

På Fellingsbro kyrka ska koppartaket och fönstren åtgärdas

Karlskoga kyrka ska också genomgå en större renovering.

I Grythyttan ska man inventera renoveringsbehoven. Ett stort jobb, i princip ingenting större är gjort där sedan 1950-talet.

– Pengarna kan alltså också användas för andra ändamål som har med antikvariskt bevarande att göra.

Det kan handla om exempelvis utbildning och inventering och projektering. I Axbergs frösamling, som består av kyrkorna i Hovsta, Axberg, Närkes Kil och Ervalla, ska ett stort projekt för att inventera kulturvärdena på kyrkogårdarna genomföras, berättar Raoul Hjärtström.

Man ska göra en bedömning över vilka kulturhistoriska värden som finns. Finns kvarter, eller enskilda gravvårdar med särskilt kulturella värden?

– Begravningsväsendet är i förändring. Det går mot ett mer anonymt begravningsväsende, med minneslundar och liknande. När gravrätten, som ju ägs av dödsboet, upphör tas ju ofta en gravvård bort. Vad innebär det för lokalhistorien, kulturvärdena? Man vill också lära sig hur man ska gå vidare och bevara för framtiden.

När kyrkan skildes från staten vid millennieskiftet var själva kyrkobyggnaderna lite av en nyckelfråga.

– Kyrkorna är vårt särklassigt största byggnadskulturarv. Staten ville att kyrkorna även fortsättningsvis skulle vara tillgängliga för alla, även de som inte är medlemmar eller går i kyrkan regelbundet. Därför beslutade man om att införa den kyrkoantikvariska ersättningen.

Lite förenklat kan man säga att staten helt enkelt hjälper till med underhållet av de historiska kyrkobyggnaderna, som annars är en allt mer betungande utgift, särskilt för församlingar på glesbygden, där befolkningsunderlaget sviktar.

– Ofta är andelen som är medlemmar i kyrkan betydligt högre på landsbygden. Men det spelar ju ingen roll när befolkningen inte räcker för att få in pengar så det räcker till kyrkounderhållet.

Ofta är ju kyrkorna byggda för en helt annan tid.

– Ta exempelvis Sköllersta församling i Östernärke. De har fem kyrkor varav tre är helt unika historiska kyrkor. Svennevads stora kyrka byggdes när bergshanteringen var stor och det som då var Svennevads församling kanske hade 1500 personer fler invånare.

Kyrkoantikvariska ersättningen, som alltså kallas KAE är det enskilt största statliga stödet till kulturmiljöer som betalas ut. Stödet är på cirka 450 miljoner varje år.

– Men så finns det ju oerhört många kulturhistoriskt intressanta kyrkor i Sverige, inte minst på landsbygden.

Hur stödet fördelas är en mycket komplicerad process. Församlingarna ansöker om pengar hos stiften. Stiften söker sedan pengar hos kyrkostyrelsen som hanterar stödet på riksplan. På länsnivå hanterar sedan Länsstyrelsen den antikvariska bedömningen av objekten man äskat pengar för.

Vilka ska få pengar? Vilka ska avslås. Till sist är det stiften som fattar beslut om de enskilda församlingarna får pengar. Församlingen har tillgång till pengarna i två år. Inom denna tid ska alltså projektet utföras.

Annons: