Skolkamrater från Palestina träffades i Ställdalen

Textstorlek:

STÄLLDALEN Jordens befolkning är av olika anledningar i rörelse som aldrig förr. Känslan blir att avstånden krymper, och att världen ändå inte är så stor. Det vet Ihab och Ahmed med ursprung från Palestina.

Ibland överträffar faktiskt verkligheten dikten. Mitt i allt som tycks som elände så dyker en och annan solskenshistoria upp.

För fem år sedan, 2010, kom Ihab Shaqura till Sverige. Han hade flytt från hemstaden Khan Younis som ligger inom Gazaremsan i sydvästra delen av det historiska Palestina.

Ihab kom i kontakt med Studieförbundet Vuxenskolan, SV, i Örebro, och sedan en tid är han anställd där som verksamhetsutvecklare.

Bland annat för att lära nyanlända samhällskunskap och teoretisk trafikkunskap.

Ett av uppdragen som Ihab tilldelades var att etablera kontakter i Ställdalen för liknande kurser. Det var i augusti i år.

Pernilla Löfqvist Wedin, också verksamhetsledare på SV, berättade för Ihab att det fanns en kille vid namn Ahmed Abuzaid, verksam i Ställdalen som volontär för studieförbundet, som han kunde ringa.

– Jag skulle kontakta honom om kaféet vi driver där. Ahmed kände folk på orten och jag behövde hans hjälp, berättar Ihab.

Ihab tog telefonen och ringde upp Ahmed för att få lite mer ”kött på benen” om hur det fungerade i Ställdalen.

– Han sa att han var från Palestina och jag svarade att det var jag också. Jag kände igen dialekten och började fråga ännu mer om varifrån han kom.

Ihab fick en stark ”hemifrånkänsla” under samtalet, och ivrig över att få träffa Ahmed bestämdes ett möte på direkten i Kopparberg, där Ahmed befann sig.

– Jag tyckte genast att jag kände igen honom, och visste att jag träffat honom i Palestina, så vi åkte tillsammans tillbaka till Ställdalen för att fortsätta prata, säger Ihab.

Ahmed hade exakt samma känsla, och det tog inte lång tid för dem att förstå att de faktiskt hade en hel del nära beröringspunkter från sitt ursprungsland.

Det visade sig att de studerat på samma skola, al-azar University, nästan samtidigt. Ihab läste ekonomi och Ahmed utbildade sig till sjukgymnast.

Ihab ringde hem till sin pappa i Palestina och berättade om sitt smått ”unika” möte med Ahmed.

Pappan kontaktade i sin tur Ahmeds far, och då framkom att föräldrarna otroligt nog bor i samma fastighet.

De båda nyfunna vännerna flydde kriget. Ville leva i en demokrati och då i fred med frihet.

– Vi förstår varandra så väl eftersom vi kommer från samma situation och bakgrund, säger Ahmed.

– Det var ett fantastiskt möte. Han var till stor hjälp för mig. Det här är stort, påpekar Ihab.

Ahmed anlände till Sverige förra året och bor nu i Kopparberg. Som volontär arbetar han som cirkelledare inom folkhälsa, riktade till de nyanlända.

Dessutom håller han SV:s kafé i Ställdalen öppet tre dagar i veckan.

– Det är öppet för alla. En poäng med det är att alla ska kunna träffas, umgås och knyta kontakter, förklarar han.

Det har gått en tid sedan de båda idkade studier på samma universitet.

Då i Palestina, för att nu åtta år senare träffas igen, i Ställdalen. 589 mil bort med bil, 346 mil fågelvägen.

– Ja världen är väldigt liten. Jag kunde inte i min fantasi tro att jag någonsin skulle träffa nån från samma plats som jag kommer ifrån, säger Ihab.

Ahmed nickar och instämmer. Deras möte, långt bort i en annan del av världen, känns nästan osannolikt.

– Nu har vi dagligen kontakt, och vi är ett stöd för varandra.

De är noga med att påpeka Studieförbundet Vuxenskolans och Pernillas roll som gjorde att de träffades.

Helt ovetande om hur allt skulle utveckla sig blev hennes anmaning till Ihab att ringa Ahmed uppkomsten till denna ”solskenshistoria”.

– Vad häftigt, var min första reaktion när jag fick höra det här. Det är ju jätteroligt. Verkligen häftigt. Vad är oddsen för att sånt här ska hända, frågar sig verksamhetsledaren och ”kontaktfixaren” Pernilla Löfqvist Wedin.

BJÖRN PALMQVIST