Anlagda bränder oroar

Vid den senaste branden i mitten av oktober antändes en jaktkoja. Foto: Björn Palmqvist
Textstorlek:

SVINNERSTA Bränder uppstår inte utan orsak, och polisen slår fast att de är anlagda. Men det saknas spår och vittnesuppgifter till att starta en utredning.

Annons:

Under drygt tio års tid har 15-20 oförklarliga bränder drabbat olika skogsägare i trakterna runt Svinnersta och Tjälvesta. Bland annat har rishögar, vedupplag, halmbalar och två jaktkojor satts i brand inom den tidsperioden. Givetvis skapar bränderna en oro bland befolkningen, och motivet till bränderna är okänt.

Den senaste branden inträffade nyligen, i mitten av oktober, och då var det en jaktkoja som brann ner.

– Rishögar, vedhögar och jaktkojor tänder sig inte själva, konstaterar en av markägarna.

Samtidigt med branden i jaktkojan revs ett gammalt jakttorn ner och släpades en bit bort och lades på en vändplan. Vid flera tillfällen har även andra jakttorn slagits omkull. Bränderna är förstås det riktigt allvarliga, och de har skapat fara för stora skogsbränder.

Bolaget Skogsägarföreningen Mellanskog är en part som fått risupplag uppbrända vid åtminstone tre tillfällen. Störst fara var det vid branden vid Veen för två år sedan. Turligt nog så blåste det nordligt där risken för spridning var minst.

– Det kunde gått riktigt illa om det blåst åt andra hållet. Där låg ett hygge med torrt gräs och i anslutning till den fanns det flera sommarstugor, berättar skogsinspektör Lars-Åke Letskog.

Branden medförde ändå stor skada eftersom elkablar brändes av och skapade strömlöst i både Svinnersta och Torpa.

Tidigt en söndagsmorgon i september förra året upptäcktes en rishögsbrand i Hagafallet. Den låg alldeles intill storskogen och en del träd sveddes och höll på att antändas.

Bränderna får även ekonomiska konsekvenser för markägarna.

– För vår del handlar de tre bränderna om skador på totalt 700 kubikmeter till ett uppskattat värde av 35 000 kronor, säger Letskog.

Sydved är ett annat stort skogsbolag som fått känna av bränderna när rishögar och brännved antänts.

– Vi börjar ju bli rätt less på det här. Än så länge har vi inte fått några indikationer på vem som tänder på, men vi är på tå, säger Jan Sandberg på Sydved.

– Man får vara livrädd för att det ska ta eld i skogen också, tillägger han.

Det verkar också som att det finns ett stort mörkertal kring hur många bränder som det egentligen handlar om. Alla anmäls helt enkelt inte.

För 2-3 år sedan brann det senast på Mikael Malmrots marker i Tjälvesta. Även då handlade det om rishögar, men även om en ej helt utvecklad brand på en samlingsplats för jägare.

– Vid en av rishögsbränderna blev det en riktig brasa när runt 500 kubikmeter brann, berättar Mikael som fick vakta brasan i drygt ett halvt dygn.

Turligt nog har flera av bränderna inträffat vid tidpunkter då det varit fuktigt och inte snustortt i markerna.

– Man får vara livrädd för att det inte ska ta eld i skogen också, säger Malmrot.

Flera som Länsposten pratat med tror att den eller de som står bakom bränderna har en vana att röra sig i trakterna.

– Det gäller ju att känna till skogsvägarna och veta var rishögar och annat finns, menar Malmrot.

Vid en del av bränderna har räddningstjänsten fått ingripa, och polis har informerats och några anmälningar har gjorts. Polisen har dock få uppslag att jobba på, och därför har flera av bränderna skrivits av direkt.

– Rent polisiärt har vi inte kommit nånstans. Är det helt uppenbart att det inte går att säkra spår så har vi inte åkt ut, förklarar Irene Rosell, kommunpolis i lokalpolisområde Hallsberg.

Polisen har inhämtat räddningstjänstens bedömning om orsaken till bränderna. Den har oftast gett vid handen att det inte funnits spår att säkra.

Hur förklarar man bränderna? Rishögar och annat kan väl inte bara självantända?

– Nej, det är klart att de är anlagda. I alla fallen behöver det förstås inte vara så.

–Det kan ju handla om åsknedslag eller annan orsak, säger Rosell och tillägger att rubriceringen kan vara skadegörelse genom brand.

Vad gör polisen nu?

– Det finns inget i nuläget att gå på. Inga spår, iakttagelser eller tips. Vi behöver lite mer för att dra igång en utredning.

Irene Rosell förstår befolkningens oro.

– De som rör sig i den här trakten kan väl vara extra uppmärksamma på människor och bilar som rör sig där de inte borde vara.

– Det är ett slags mysterium varför det är på det här sättet med oförklarliga bränder under en längre tid. Det vore bra att få en klarhet i det här, menar Irene Rosell.

BJÖRN PALMQVIST

Annons: