Sanningen om Grekland

Textstorlek:

Det blev en kraftig nejseger i Grekland. Grekerna förlitade sig på att det var de andras fel. De har drivit in Grekland i fattigdom. Grekerna själva är oskyldiga offer. Det är också budskapet från vänstern i Sverige. Det är Europeiska centralbanken och andra institutioner som är skyldiga. Det budskapet har fått stort genomslag i svenska medier. Sanningen är ju att det är dessa, som hållit Grekland under armarna i åratal, men det har varit en meningslös hjälp. Det finns en grekisk politisk och ekonomisk kultur som är djupt ohederlig, sedan får de tala om sin värdighet hur mycket som helst. Grekland kom med i eurosamarbetet 2001 genom förfalskade uppgifter. Budgetunderskotten var mycket större än vad som redovisades. Det är lätt att förstå att Finland, de baltiska länderna och Slovakien har svårt att tycka synd om Grekland. Redan innan Grekland kommit med, tog olika rege-ringar upp stora lån för att satsa på konsumtion och offentliga sektorn. Grekland har till exempel de högsta utgifterna för pensionerna i EU. Det betyder 17,5 procent av BNP mot genomsnittligt i EU på 12. Under de första tio åren med euron ökade lönerna med 34 procent, utan att produktiviteten ökade. De offentliga utgifterna steg med sex procent. I svensk vänsterdebatt skylls Greklands kris på de europeiska bankerna och svepande vändningar om de rika. Faktum är ju att Grekland inte har ett fungerande skattesystem. Det har inte någon regering tagit tag i, inte heller det nu regerande kommunistpartiet. Det kan påminnas om att i Sverige infördes källskatt redan 1947. Det betyder att arbetsgivare är skyldig att rapportera alla löner och att banker och andra finansinstitut måste redovisa alla kunders kapitalintäkter.

Ordning och reda i statens finanser framhålls ju både av socialdemokratiska och borgerliga partierna företrädare som grundstenen i politiken. I Grekland har detta tänkande helt saknats. Man har skaffat sig stora utgifter, men inte ägnat intresse åt att öka intäkterna. Premiärminister Tsipras har talat om att låta företagen betala mer. Det skulle inte öka Greklands konkurrenskraft. I stället måste ju alla inkomsttagare från höginkomsttagare och neråt betala skatt på sina löner och andra inkomster.

Grekland har fått lån av nästa ofattbar storlek. I låneförhandlingar har det ställts krav på reformer och åtgärder för att få ordning på ekonomin. Lånen har tagits emot och förbrukats, men oförmågan och oviljan att göra hemläxan har varit oförändrad. Det svenska Vänsterpartiets ekonomiska politik visar starkt släktskap med deras politiska vänners i Grekland. I Almedalen lovade Sjöstedt gratis glasögon till barn. Det kostar inte så mycket och det kan vara rimligt.

Tyvärr är Sjöstedts politik begränsad till att hitta på utgifter. Att öka skatteintäkterna genom att satsa på förutsättningar för näringslivet är otänkbart för Sjöstedt och hans partikamrater. Ett starkt vänsterparti i Sverige, med majoritet skulle leda oss till samma katastrof som i Grekland. Till all lycka kommer det inte att hända.

Gerhard Olsson