Samtiden

Textstorlek:
Annons:

   I mina morgonrutiner ingår att hämta tidningen. I alla fall de dagar tidningsbudet behagat lämna någon sådan i min postlåda. Allt oftare missar budet min låda och jag får ringa och påpeka denna fadäs. Min fru säger att vi ska sluta prenumerera och läsa tidningen på nätet istället, men eftersom jag värmer upp huset med vedeldning behöver jag tidningen till att tända de värmande brasorna. En dyr braständare må jag säga, men jag är lite gammalmodig och gillar också prasslet när jag vänder sidorna i tidningen. 

   Men när jag vittjat postlådan på min tidning tittar jag mot huset och ser röken ringla långsamt mot morgonhimlen från hustaket, då dyker nästa gammalmodiga tingest upp i mitt synfält, teveantennen. Antennen som sitter fästad på skorstenen vittnar om ännu en gammalmodig teknik. Där har jag ändå förnyat mig och tittar på teve genom bredband så antennen är överflödig, men sitter trots allt kvar. Inte alls länge sedan tidning och antenn var nödvändiga för en modern familj som ville följa med i sin samtid.

   Lika gammalmodigt är teveuttaget bakom teven som nu är trådlös, men inte sladdlös! Telefonjacken i huset gulnar allt mer i sin övergivenhet för även där utnyttjar vi bredbandet och mobiltelefoner. Den stora tunga stationära datorn har bytts ut mot ett bärbart kraftpaket som gör att jag sitter varhelst jag önskar i huset när jag skriver de här kåserierna. Allt detta med hjälp av bredband, ADSL-modemet är kört till eltippen. Bortglömda är de tider då det inte gick att prata i telefon samtidigt som man var ute på nätet då det bara fanns en ledning in i huset. 

   Tevespelskonsollerna samlar damm någonstans på vinden med ett mikroskopiskt andrahandsvärde och risken är stor att eltippen måste besökas ytterligare en gång. 

   När vi nu bytte sommar mot vintergarderob häromsistens snubblade jag över en kartong med VHS-band på vinden. En relik från en tid då videobandspelare var högsta mode och där efterföljarna, DVD och Blue-ray fick en kortare blomstringstid. Nu handlas alla filmer on-line och streamas som vilket kanalval som helst på teveapparaten. Ja teveapparaten har lyckats att vara kvar men har radikalt ändrat sin form. Från en tjock och klumpig pjäs som mest samlade damm och statisk elektricitet till lövtunna flera kvadratmeter stora underhållare som kan ställas på bord men även hängas på väggen med eller utan ett avancerat ljudsystem som inte är helt olikt det ljud som finns på biografer. Den en gång så värdefulla sk tjockteveapparaterna är nu inte värda vatten och går inte ens att skänka bort till tevetittare. Vilken teknikutveckling på de senaste åren!

   Tänk om jag skulle berätta om den lilla dosan och bordsantennen till teven min far investerade i på sjuttiotalet efter mycket tjat som möjliggjorde för mig att titta på två! kanaler. Ingen skulle tro mig av de unga idag med det enorma utbud av kanaler och streamingsiter som finns att tillgå. Kommer ihåg debatten vid införandet av teve 2 om vad som skulle hända när tittarna missade starten på ett program på andra kanalen. Kris och katastrof. Men detta löstes alldeles elegant med den lilla blinkande pilen i rutans övre högra hörn som i god tid indikerade programstart på den andra kanalen. 

   Tänk om dagens apparater skulle visa en blinkande pil så fort ett program började på en annan kanal, vilket fyrverkeri!

Annons: