Lästips:
Inför beslutet om vårdcentralerna i norra länsdelen:
Idag (torsdag 25 april) ska Hälso- och sjukvårdsnämnden fatta beslut om den så kallade färdplanen för primärvården i norra länsdelen. Vi i Vänsterpartiet vädjar till Socialdemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna att inte genomföra nedskärningarna i Storå, Frövi och Fellingsbro.
Vi menar, i likhet med flera fackliga organisationer, att förslaget har hastats fram och är illa underbyggt. Ett skäl som förs fram är att kraven från regionen om att ha ett komplett utbud på en vårdcentral gör att de små måste avvecklas som vårdcentraler.
Men det är vi politiker som bestämmer kraven, och under det här året ska en översyn göras. Det har redan diskuterats att ändra kraven så att det blir lättare för mindre vårdcentraler.
Varför då fatta beslut om drastiska nedskärningar nu? Den viktigaste åtgärden för att effektivisera och utveckla hälso- och sjukvården i stort är att få till en väl fungerande primärvård. När primärvården har förutsättningar för att koordinera vården, att ha översikt över de insatser som patienten får och att bidra till att knyta samman de samlade insatserna från regionens hälso- och sjukvård samt kommunernas sjukvård och socialtjänst; då kan vård ges på rätt nivå och på ett individcentrerat sätt. Det ger förutsättningar för att minska inflödet av patienter till sjukhusens akutmottagningar och lättar trycket på tillgängliga vårdplatser.
I Storå fungerar primärvården på det sättet, men det kommer nu att gå förlorat om beslutet genomförs. Mot bakgrund av ovanstående avvisar Vänsterpartiet förslaget om att avveckla vårdcentralerna i Storå, Fellingsbro och Frövi. Förslaget är därutöver ett steg bort från nära vård istället för ett steg framåt i den riktning som är nödvändig. En fungerande primärvårdsverksamhet bygger på en samverkan mellan olika professioner, där naturligtvis läkaren är central.
Förvaltningens förslag innebär därmed en kraftig försämring av primärvården för många invånare i Lindesberg. Samtidigt är vinsterna oklara och osäkra. I den risk och konsekvensanalys som gjort finns ett antal risker som bedömts innebära mycket stor risk där inte åtgärder för att undvika dem finns med i underlaget, vilket gör att riskbedömningen är otillräcklig.
Vi kan inte heller se att förslaget förbättrar tillgången till kompetent personal. Tvärtom finns det risk att redan anställda väljer att sluta. På sikt minskar möjligheterna att rekrytera från läkarutbildningen, eftersom antalet utbildningsplatser för läkare troligen minskar. Istället för det förslag som ligger på bordet nu borde ett nytt utarbetas, ett förslag som utvecklar primärvården istället. En bärande del av utveckling av primärvården är att åstadkomma en fungerande arbetsmiljö för distriktsläkare, sjuksköterskor och andra. Detta behöver göras i dialog med anställda och fackliga organisationer.
Förutom arbetsbelastning handlar det om möjligheten till inflytande på sin arbetsplats och rimliga krav utifrån resurser. Primärvårdens andel av sjukvårdens resurser bör successivt ökas från dagens nivå upp till 30 procent. Samverkan med sjukhusen och dess läkare behöver utökas för att primärvården ska kunna ta emot fler patienter och fylla sin roll som bas i sjukvårdssystemet. En sådan utveckling har bara vinster för patienter och personal. Det är dessutom mer ekonomiskt ansvarsfullt!