Vänstern i nyhetsmedia

Textstorlek:

Hur var det förr? Hur är det nu? Vårt minne är ganska kort. Det sker stora förändringar i samhället över tid, men det går inte så fort att vi märker det. När en tid gått och en tidigare epok beskrivits, så syns skillnader klarare. De beskrivs också öppnare. Det här blev väldigt tydligt i programmet Sommar, när Uppdrag Gransknings profil, Janne Josefsson var programvärd. En stridbar man, som både gillas och ogillas. Min uppfattning är att han vid några tillfällen hamnat snett, men att hans granskande är en värdefull insats
i samhällsdebatten.

Jag hajade till, när han pratade om Journalisthögskolan som kommunisthögskolan. Det har visserligen noterats förr, men det har liksom bara passerat utan reaktioner.

Janne Josefsson, med god insikt i vänsterkretsar, sade i klartext att de ville införa kommunismen i vårt land. I en lite dråplig kommentar sade han, att han inte vet vem man skall tacka för att de misslyckades.

Självklart hävdar Josefsson yttrandefriheten starkt. Han har mött många inom Public Service, som inte har accepterat den demokratiska rätten.

Kommentarer som att vi i Public Service, skall väl inte granska vänstern. De är ju goda. När ett program som innehöll kritik av den tidigare vänsterpartiledaren Lars Ohly skulle sändas, så väckte det opposition i redaktionen på tv-kanalen. Han är ju med i vårt parti.

Det är minst sagt häpnadsväckande, att ansvariga för det som sändes från tv, ansåg att de hade rätten att censurera innehållets utifrån sina partisympatier. Vänsterextremister, sade sig Josefsson ha träffat i överflöd i Public Service, men inga högerextremister. Det är upplysande. Det finns olika åsikter om vänster- eller högerextremister är farligast.

Då blir Josefssons rapportering inifrån vårt viktigaste informationsmedia viktigt. Högerextremister saknar politisk plattform.

En av de tre O:na, Åke Ortmark, har skrivit boken ”Makten och lögnen”. Där beskriver han bland annat sin tid på TV2, som startade 1969. Det blev den röda kanalen. Vänstermänniskor stormade in och tog över. Ortmark beskriver i boken svårigheterna. Han ledde ett program som hette ”Direkt veckan som gick”. Han skriver: Jag var svårt drabbad av vänsterelementen på TV2, det vill säga vänsterextremisterna.

Han skriver om hur omöjligt det var att samarbeta och försöka leda en programserie, som skulle behandla den politiska verkligheten. Programserien lades efter en stormig tid ner.

Åke Ortmark skriver att det är viktigt att undersöka i vilket läger, som aktörer hör hemma. Han fortsätter med att det finns ett samband mellan politisk hemhörighet och arbetsresultat.

Urval av problem påverkas liksom val av metoder. Han menar att skyddet av valhemligheten är till för att skydda människor i utsatta lägen. Han hävdar att journalister och forskare inte behöver skyddas i samma utsträckning.

Det är en tänkvärd åsikt, för det är ju uppenbart att egna åsikter färgar synen på det som händer. Allt är inte bra i dag, men vi kan vara tacksamma över att det blivit en bättre balans i informationen om vad som händer i samhället.

Gerhard Olsson