Kaplan avgick till slut

Textstorlek:
Annons:

Jaha, han avgick till slut. I skrivande stund kom beskedet att Mehmet Kaplan avgår. Han anser själv att han inte gjort något fel och att han hela sitt liv jobbat för demokratin. Jag kan inte avgöra om han har fel eller rätt. Det är svårt att tänka sig att en svensk minister skulle ha fascistiska värderingar. Jag tycker dessutom att det luktar ”suck av lättnad” från andra, mycket upprörda, politiker som så starkt kräver någon annans avgång. ”Å vad skönt att det inte var jag. Jag ansluter mig till drevet!”

Naturligtvis uttryckte han sig klumpigt. På något sätt jämförde han Israels agerande mot palestinier idag, med nazisternas agerande mot judarna. Det behöver ju inte betyda att han är antisemit. Jag tycker själv att Israels agerande är helt horribelt till och från. Men jag tycker likadant om araberna på andra sidan.

Kaplan var också på middag med islamister. Det var visst 50 personer med på den där middagen. Det är osäkert om han ens pratade med den där turkiske högerextremisten.

Kanske är det bra att det går att göra sig av med olämpliga politiker genom mediadrev, men jag tycker illa om företeelsen. Det verkar vara svårare att komma ifrån helt orimliga avlöningar i ideella organisationer. Rädda Barnen, som existerar därför att det finns frivilliga som samlar ihop pengar, tänkte betala sin nya ordförande, S-toppen Veronica Palm, över en halv miljon om året. Fast nu drog styrelsen tillbaks förslaget tack vare att Expressen uppmärksammade detta. General-sekreteraren i Rädda Barnen heter Elisabeth Dahlin och har en månadslön på 95 500 kronor i månaden. Så jämfört med det var ju ordförandepostens arvode rentutav fjuttig.

Radio Örebro hade ett inslag som upprörde mig i veckan. Amir, ett ensamkommande flyktingbarn, blev placerat i Kumla, men de hade inte plats så att de skickade honom till Uppsala. Där fick han bo i ett familjehem, började skolan och på fotboll, och trivdes uppenbarligen bra. Efter ett antal månader ville Kumla ha tillbaka honom. Det är nämligen så bestämt att det är Kumla som har ansvaret för Amir trots att han bor i Uppsala. Amir ville bo kvar och ärendet avgjordes till Amirs fördel i förvaltningsrätten. Frid och fröjd tror man då. Men vad gör Kumla? Jo, överklagar till kammarrätten för att kunna flytta hem Amir mot hans vilja. Barnombudsmannen verkar vara den enda i denna härvan som påpekar att barnperspektivet gäller och att människan är viktigare än systemen. Socialchefen i Kumla var skrämmande okänslig i radio-inslaget och talade inte ett ord om Amir som person utan bara att de behövde få en prejudicerande dom.

Att Amir är den som offras för att Kumla ska få ordning på sitt flyktingmottagande tycker jag är ruskigt. Nog är det konstigt att inte Uppsala och Kumla kommuner kan komma överens om en lösning som passar båda kommunerna. Kanske man helt enkelt kunde byta barn med varandra? Undrar om någon ens kom på tanken?

Titti Hansson

Annons: