Måste flytta efter 20 år

Doris och Diana Taikumer framför stugan där de har trivts väldigt bra under snart 20 år. Det har även mamma Maj-Lis gjort. Foto: GÖRAN LINDHÉ
Textstorlek:

I snart 20 år har den romska familjen bott här på Gamla vägen i Örebro. De har trivts mycket bra och känt en viss trygghet. Men nu vill Örebro kommun vräka dem.

Annons:

Familjen består av mamma Maj-Lis Taikumer på 77 år, med döttrarna Doris 63 och Diana 60 år. Trots enbart 50 kvadratmeter har de tre kvinnorna funnit sig tillrätta på de mindre ytorna. Huset består av två rum och kök.

– Vi har inte så mycket möblemang; tre sängar och ett köksbord. Men vi behöver inte ha mer. Vi är fullt nöjda med det och vill helst bo kvar, berättar Doris.

På tomten står också en husvagn som utgjort lite större boyta, men den är tyvärr numera mögelskadad och går inte att bo i.

– När vi kom hit 1997 sades inget om att det skulle vara tidsbegränsat, så vi är lite besvikna på kommunen nu.

– Och det är inte roligt när de hotar med Kronofogden, polis och allt möjligt, fortsätter Doris.

Anledningen till kommunens vändning är att man håller på att exploatera hela området kring Gamla vägen. För fyra år sedan började man lägga igen grusgropen intill och man anlade mark för företagsexploatering.

Just nu ligger den romska familjens hus inklämt mellan Ricoh och Örebro Byggservice. Och fler företag kommer bygga på andra sidan Gamla vägen.

– Det finns ju många andra tomter att bygga på, så varför just här? frågar sig Doris.

De har blivit anvisade ett hus i Hagalundsbacken, men är oroliga för sin trygghet där.

– Det ligger en idrottsplats i närheten och det är väldigt mycket folk i rörelse. Vi är rädda för att det ska hända oss något illa om vi måste flytta dit.

Doris tycker att hon och hennes familj är förtjänt av extra trygghet under sin ålderdom.

– Här på Gamla vägen har vi känt oss trygga och den trafiken som går förbi hör endast till företagen på Aspholmen. Men den senaste tidens hot om tvångsflytt har försämrat vår hälsa, vi har ont både i magen och hjärtat. Vi orkar inte mer.

Skulle ni överhuvud taget kunna tänka er att flytta?

– Om det skulle dyka upp ett bra alternativ där vi känner oss trygga. Men vi måste verkligen få chans att välja.

Doris berättar om släktens hårda tillvaro. Hennes mor har blivit slagen många gånger, inte bara av privatpersoner utan även myndighetspersoner som polis- och brandkårspersonal.

För fem år sedan dog hennes faster efter ett brutalt rån på Surbrunnsgränd i Adolfsberg i närheten. Hon blev misshandlad och bunden innan den 77-åriga kvinnans kropp inte orkade mer.

Doris släkt har starka band till Adolfsberg och har bott på flera olika ställen. När Doris bara var sju, åtta år bodde de vid Källeruds camping. År 1965 byggdes tre mindre stugor där släkten hade möjlighet att husera under ett antal år.

– Där hade min pappa Oskar ett hus, min farbror Gunnar ett annat och min farfar Ponko det tredje. Det var el-element och med duntäcken behövde vi aldrig frysa. I vagnarna kunde det bli kallt ibland.

Mellan 1981 och 1996 bodde Doris, Maj-Lis och Diana på Surbrunnsgränd, så man förstår kvinnornas anknytning till stadsdelen Adolfsberg. Annars är de födda på annat håll i Sverige. Mamma Maj-Lis i Solberga och systern Diana i Tenhult, små byar i Småland. Doris föddes i Katrineholm. I början av 1960-talet kom de till Örebro och känner sig nu som riktiga örebroare, även om de absolut inte vill bo mitt i staden.

– Vi brukar ibland ta med mamma ut på bilfärder och titta på olika platser där hon varit och bott.

Anders Nyberg arbetar på Örebro kommuns exploateringsenhet och kan meddela att familjen är uppsagd sedan något år tillbaka. Han säger vidare så här i ärendet:

– En ny detaljplan gjordes för området 2012 och då bestämdes att detta enbart skulle vara verksamhetsmark, utan bostäder. Det finns även en hovrättsdom från december förra året.

– Vi har erbjudit flera olika alternativ, som hela tiden har förkastats, av anledningar som jag inte vill gå in på. De har förhalat ärendet under lång tid, men nu är det ställt på sin spets.

Vad innebär det?

– Ärendet ligger hos Kronofogden och det är vräkning som gäller.

Vad händer om de ändå inte flyttar?

– Vi hoppas ju innerligt att det ska lösa sig. Ingen blir dock ställd på bar backe, för då griper sociala myndigheter in.

Har de tidigare förslagen varit i Adolfsberg?

– Inte alla, men vi har gjort mer i detta fall än vad vi normalt sett gör. Och vi kan ju inte trolla. Alternativet Hagalundsbacken är ett desperat sista försök.

När Länsposten återigen pratar med Doris och ber om en förklaring till de ratade alternativen säger hon så här:

– Ett av dem var att bo på Surbrunnsgränd, men där bor de där hemska grannarna kvar sedan förra gången. Då slog och hotade de mamma och sa bland annat ”vi ska hugga och stycka dig och slänga dig i containern”. Där vill man ju inte bo.

Att detaljplanen har bestämt att det inte ska vara bostadsmark vid Gamla vägen är Doris lite skeptisk till.

– I början av Gamla vägen, bara några meter från oss, ligger ju bostadsvillor.

Länsposten var med vid visningen av boendet vid Hagalundsbacken, nära Lugnets idrottsplats i Adolfsberg. Anders Nyberg poängterar återigen att detta är det sista alternativet och sedan finns inget mer att erbjuda. För att komma till idrottsplatsen måste de besökande passera huset där familjen Taikumer i så fall ska bo. Detta faktum ser Doris som oroande och de vill inte ha en massa trafik förbi bostaden.

– Det enda vi vill är att få vara ifred och känna oss trygga. Men vi har vår tro och hoppas att Jesus vill hjälpa oss, avslutar Doris.

Annons: