Fruktan är terrorns syfte

Textstorlek:
Annons:

Så slog de till igen, islamiska staten. Minst 129 liv gick till spillo i Parisattentaten den ödesdigra fredagen den 13 november 2015, fler är skadade och miljoner är chockade och i sorg. Fruktan griper omkring sig, men även medkänslan och solidariteten med de drabbade, anhöriga och Parisborna i allmänhet är påtaglig runt om i världen.

Att människor så snabbt reagerade med avsky och avståndstagande mot terrorn inger hopp och tillförsikt om framtiden.

Attacken är en krigsförklaring mot allt det som den demokratiska världen håller högt: öppenhet, rätten att leva sitt eget liv, rätten till sin religion, eller rätten att inte ha någon, fredade gator och torg, respekt för liv och egendom.

Fruktan, skräck och fasa är terrorismens metod. Därför är alltid oskyldiga civila måltavlor. Det är lätt att skada ett fritt samhälle. Demokrati och öppenhet bygger på tillit, tilltro och respekt. Ingen polismakt i världen räcker till för att skapa det relativa lugn, den samhällsanda och den känsla för det gemensamma som fria nationer byggt upp under århundraden.

Upplysning, utbildning, institutioner som värnar rätten och skyddar den svage – allt detta kan inte existera om det inte finns en underliggande förtröstan och optimism på samhällsbygget. Ett samhällskontrakt. Allt det som de islamistiska fanatikerna och liknande extremiströrelser hatar, föraktar och vill omkullkasta.

Chock och vrede är naturliga känslor efter de barbariska angrepp som nu drabbat Paris och som tidigare dödat eller lemlästat oskyldiga i Irak, Syrien, Libanon, Nigeria och andra länder. Och vem minns inte flygattackerna mot bland annat World Trade Center och Pentagon den 11 september 2001.

Men ilskan och hämndbegäret får inte förlama och förblinda oss. Hur kampen mot terrorismen ska föras och hur upplysningens idéer ska värnas blir den svåra utmaning som västvärldens fria länder nu har att tackla.

Om skräcken tar över och kontrollsamhället får breda ut sig över alla bräddar har terroristerna vunnit. Samtidigt: naivitet och aningslöshet duger inte i kampen mot ondska och våld. Vi har redan vant oss vid ändlösa köer inför flygplatsernas säkerhetskontroller, vid kameror på allmänna platser, och vid att ID-granskning genomförs. Bland mycket annat. Demokratier får aldrig ge efter för våld.

Det finns inget facit när det gäller hur vi ska hitta balansen mellan öppenhet och säkerhet. Vissa åtgärder som drabbar oss i syfte att skydda oss mot ett värre ont kan vi stå ut med. Men värnandet av det fria samhället får inte leda till att samhället blir ofritt. Ingen vill leva i ett Stasikontrollerat DDR där varje mått och steg övervakas. Total kontroll är och förblir en utopi. Att erövra och värna friheten är en ständigt pågående strävan.

Bo Höglander

Annons: