Svetlana Zemledenko ber och hoppas att Ukrainas folk ska klara att stå emot Ryssland. Foto: Rolf Johnsson
Raslan och Katarina draperade i hemlandets flagga. Foto: Rolf Johnsson
Många ställde upp i marschen för Ukraina. Inte minst kvinnor. Foto: Rolf Johnsson
Även Alina vet att Ukraina är hennes hemland. Foto: Rolf Johnsson
Ljuset tänt för Ukraina. Foto: Rolf Johnsson
Stolt bärare av gulblå flaggan. Foto: Rolf Johnsson
Vi kämpar för Ukraina. Foto: Rolf Johnsson

Ljus och hopp för Ukraina

Tända ljus i Örebro för Ukraina. En symbol för både hopp och engagemang för Ukrainas folk. – Viktigt att vi inte glöms. Vi tänker på kriget varje dag, sa Katarina, en av många som i lördags demonstrerade för Ukrainas sak.

På dagen två år sedan Ryssland helt oprovocerat slängde sig över Ukraina. Men kriget var inte alls över på någon vecka – som angriparna hoppats.

Två år senare gör Ukraina fortfarande motstånd och världen håller andan. 

Och i många länder uppmärksammades i lördags denna kamp. Bland annat i Örebro. Inte samma folkmassor som på Sergels torg där statsminister Kristersson talade. Men ändå många som tågade från Stortorget till Järntorget för att stötta Ukraina.

Många av dem var ukrainare som fått en fristad i vårt land. Och det var ett samstämmigt svar från alla vi pratade med.

– Vi bor i Örebro. Men vi tänker varje dag på vårt hemland där det regnar in ryska bomber och raketer. 

Eller som Svitlana Zemledenko sa:

– Det handlar om våra barns framtid. Vi vill att de ska få leva i ett fritt Ukraina. Vi måste kämpa för den saken.

Flera hade draperat sig i ukrainska flaggan. Andra bar på tända ljus. Och även om glädjen över en fristad i Sverige var starkt, så var den underliggande sorgen över utvecklingen i hemlandet minst lika stark.

Raslan:

– Det är vårt land som ryssarna vill ta ifrån oss. Vi lider. Men vi ger inte upp.

Kriget i Ukraina går nu in på sitt tredje år. Många experter tror att det kan bli långvarigt.