I mars förra året kom 19-åriga Olga Patrashku och 20-årige Anton Sherstiachenko tillsammans med flera andra släktingar till Kopparberg på flykt undan kriget i Ukraina. Nu har de börjat bygga upp ett liv i Sverige och ser ljust på framtiden. Samtidigt går det inte en dag utan att de oroar sig för alla i familjen som är kvar i Ukraina.
Olga och Anton har varit ett par i fyra år. Ganska snart efter Rysslands invasion den 24 februari i Ukraina förra året valde de att fly tillsammans med Antons familj och släktingar till Kopparberg. Här fanns Antons moster Elena Moskaleva, som är bosatt i Sverige sedan 16 år tillbaka, som tillsammans med sin före detta sambo öppnade sitt hem för att ta emot familjen.
Idag har flera släktingar rest vidare, svårigheterna att få jobb gjorde att blev ohållbart för alla att stanna. Några valde därför att resa vidare till USA, Elenas syster reste tillbaka till Ukraina förra veckan för att ta hand om sin sjuke make.
– Vi oroar oss varje dag för de som är kvar i Ukraina, men vi har inga nära släktingar i den östra delen av landet som är värst drabbat. Men det går inte en dag utan att man tänker på dem, jag har hela min familj kvar, säger Olga på nästan felfri svenska.
Bättre möjligheter i Sverige
Trots att hon inte varit i Sverige ens ett år kommunicerar hon i stort sett obehindrat på svenska och berättar att hon och Anton vill fortsätta sitt liv i Sverige även när kriget är över.
– Det kommer att vara tufft i Ukraina under lång tid framöver även när det inte är krig längre. Vi har mycket bättre möjligheter här, säger hon.
Fram till i december förra året studerade paret svenska på ABF i Kopparberg. Numera åker de till Örebro för svenskstudier och språkkafé. Att lära sig språket är en nödvändighet menar de.
– Det ger oss ett bättre socialt liv. Vi är de enda ukrainare i Kopparberg, det är svårt att komma in i samhället om man inte kan språket. Nu har vi fått svenska vänner både i Kopparberg och Örebro, berättar hon.
Tufft ekonomiskt läge
Olga är utbildad laboratorieassistent i Ukraina, Anton sjöman. Både söker aktivt jobb i Sverige men säger att det är svårt, dels på grund av språket, dels på grund av det inte finns så många jobb i Kopparberg. Anton har jobbat till sjöss några veckor sedan han kom till Sverige men har inte fått möjlighet till mer än extrajobb.
– Men det har gjort att han just nu inte kan få ersättning från Migrationsverket. Vi lever på min ersättning, det är drygt 60 kronor om dagen. Det är tufft, säger Olga.
– Vi måste planera våra inköp noga och bara köpa mat, kläder och det nödvändigaste. Men jag har fått ta av besparingar också men jag har inte så mycket sparat, förklarar Anton.
Paret bor inneboende i Elenas ex-sambos lägenhet och betalar ingen hyra.
– Vi vill gärna flytta till en egen lägenhet, men det går inte så länge vi inte får in mer pengar. Vi vänder på varje krona och tittar hela tiden efter extrapriser och köper alltid det billigaste. Det är svårt när allt blir dyrare, säger Olga.
Vänner i Kiev
Förutom Olga och Anton bor även Elenas systerdotter Anna och hennes tioårige son kvar i Kopparberg. De bor inneboende hos Elena, pojken studerar på distans från Ukraina i nuläget.
– Vi tar del av nyheter varje dag och pratar nästan varje dag med våra släktingar i Ukraina. Jag har vänner i Kiev som jag är väldigt orolig för, de har ingen el, ingen värme – de kan inte laga mat i sitt hem, berättar Elena.
Alla tre tror att kriget tyvärr är långt ifrån över men det finns ingen som helst tvekan:
– Ukraina kommer vinna!