De tar hand om våldsutsattas djur

Att man inte vill lämna sitt favoritdjur i händerna på en våldsbenägen partner, är ett skäl till att våldsutsatta stannar kvar i relationen.

– Det är inte ovanligt att han ger sig på kvinnans favoritdjur, till exempel hästen för att på så sätt tvinga kvinnan att vara kvar, berättade Susanne Strand, docent i kriminologi och ledare för RISKSAM-projektet vid Örebro universitet i en tidigare intervju för Länsposten.

Den ideella föreningen VOOV – Veterinär Omtanke Om Våldsutsatta – hjälper våldsdrabbade genom samverkan med det skyddade boendet och erbjuder ett tillfälligt jourhem för djuret.

Förening för jourhem

Nathalie Nordén är styrelseledamot i VOOV. Hon är en av de veterinärer och veterinärstudenter som 2008 tog initiativ till vad som kom att bli en förening för att ta hand om våldsutsattas djur.

– När man vet att det älskade djuret kan bli skadat och till och med dödat, väljer man ofta att stanna kvar. Vi ville göra någonting åt detta och med hjälp av projektmedel från Arvsfonden kunde vi bygga upp en organisation med ett riksförbund och ett antal lokalföreningar.

Till lokalföreningarna knyts jourhemmen som det ställs stora krav på – allt för att den våldsutsatta ska kunna känna sig trygg med att lämna bort sitt djur.

– Det ställs en hel del personliga frågor så vi vet vilka djur som passar olika hem. Vi ställer också frågor till djurägaren, så att jourhemmet vet vad djuret tycker om. Men jourhemmet och djurägaren har aldrig kontakt med varandra, berättar Nathalie.

Ingen lokalförening i länet

Arbetet inom VOOV bedrivs ideellt och Nathalie berättar att det är svårt att få finanisering, då verksamheten tycks falla för långt bortom människan som ska hjälpas.

– Vi har kampanjer och några sponsorer för att täcka vissa kostnader. Men även om vi inte har den största kapaciteten kan vi ändå göra skillnad.

Ännu finns ingen lokalförening i Örebro län, och Nathalie vill gärna se en sådan.

– Vi är med och stöttar nya föreningar så långt vi förmår och vi pratar mycket om det hållbara engagemanget. Det gäller att det inte blir för mycket för en. Man vill ju alltid hjälpa till men ibland kanske man måste säga nej för att man inte har lämpliga jourhem.

Djur som egendom

Nathalie Nordén menar att det är ett stort problem, att djur hittills betraktats som objekt eller egendom i lagstiftningen. Detta gör att djuren sällan letar sig igenom rättsprocessen gällande grov kvinnofridskränkning.

– Om man istället kunde räkna in djurplågeriet som del av detta skulle mycket vara vunnet, säger hon.

Ett annat problem är att veterinärvårdsförsäkringarna sällan täcker skador som orsakats av en familjemedlem.

Trots utmaningarna är det självklart för Nathalie att fortsätta arbetet med våldsutsattas djur.

– Det är en hjärtefråga för mig. Ett sätt att göra skillnad på riktigt.