Skifferbrytning – en landskapsslakt

Tidöregeringen med stöd av Sverigedemokraterna genomför ett slopande av kommunernas vetorätt vad gäller uranutvinning från brutet material.

Klimat- och miljöminister Romina Pouarmokhtari (L) har uttalat: ”Sverige har goda förutsättningar att bryta det vi behöver,” hon har även uttalat: ”Det behovet tycker jag man ska stå upp för.”

SD är tydliga med sin uppfattning, att ska vi ha svensk kärnkraft, så ska det även brytas och utvinnas i Sverige.

Det innebär att Kvarntorpshögen blir möjlig att bearbeta utan att Kumla kommun kan hävda sin vetorätt.

Regeringen vill även att brytning för uranutvinning ska kallas för ”kärnteknisk anläggning” och ska på det viset falla utanför kommunernas vetorätt.

Det finns cirka 4 000 ton uran i Kvarntorpshögen och det är Sveriges i särklass största lager av redan bruten alunskiffer som innehåller utvinningsbart uran.

Sveriges sex nuvarande reaktorer förbrukar mellan 1 500 och 2 000 ton uran per år.

Det innebär alltså att uranet därifrån räcker cirka 2,5 år, sedan krävs andra lösningar.

Tidöregeringen vill dubbla svensk kärnkraft jämfört med i dag. Byggs dessa reaktorer i form av SMR-typ, så kommer uranbehovet att vara minst 4 000 ton per år, eftersom SMR-reaktorerna har en lägre utnyttjandegrad av tillfört Uran.

Kvarntorpshögen tog 25 år att bygga, uran till svenska reaktorer ger en ny ”Kvarntorpshög” årligen!

Världens uranreserv räcker i 50 år vid dubbling av reaktorer, enligt fakta är hämtad från Sveriges geologiska undersökningar, SGU.

Att världens Urantillgångar beräknas räcka 100 år vid nuvarande antal reaktorer i världen, går att utläsa på Analys.se.