Det är lika bra att gå ut hårt. Jag har blivit utslängd från en golfbana. Och HSB har blivit utskälld på en golfbana.
Så här var det. I min ungdom fanns det en minigolfbana av riksklass på Gustavsviksfältet. Tror att klubben hette MGK Rekord. 18 vassa banor. För att inte säga svåra.
Nu stod jag vid den bana som kallades för ”brevlådan”. Det gällde att skicka bollen i en brant uppförsbacke mot en vågrätt springa, och så skulle bollen därifrån rulla ner mot sluthålet.
Men efter tillåtna åtta slag var bollrackaren fortfarande inte nere i den där springan. Det var då jag såg till att bli utslängd.
I ren ilska över att inte ha lyckats så sopade jag iväg golfbollen så det stod härliga till. Den fick raketfart, försvann över banans uppförsbacke och gjorde en lååååång flygtur på åtskilliga meter. På sin väg passerade den mellan två klassgolfare som stod och pratade. En hette Torbjörn och var svensk mästare vill jag minnas.
Inget bra läge för mig, kan jag säga. De båda reagerade förstås med vämjelse. Så där fick man inte göra, bara sopa iväg bollen. Farligt också.
Sekunder efter kom nämnde person, ropandes på flera meters håll. ”Hör du grabben, hör du grabben…”
Så tog han mig milt i hampan och körde helt sonika ut mig från banan. Med rätta, ska man kanske tillägga. ”Försvinn härifrån” var avskedsorden.
Då och där tog min golfkarriär slut. Ingen förlust kanske för den var ju inte direkt lovande. Jag gick ur klubben också.
Så kan det gå när man är ung och vild.
HSB däremot gjorde rätt, men det blev fel ändå. Hon var ute och promenerade på en gångväg som gick genom Gustavsviksgolfens område. Då kom det en golfboll farande, och studsade ner i diket intill gångbanan.
Snäll som hon är så klev hon ner i dikeskanten, och kastade upp bollen på banan igen.
Det skulle hon inte ha gjort.
Plötsligt hördes otrevliga ljud från den som slagit bollen. Hon härjade på värre om att så där fick man minsann inte göra. Bollen skulle ligga där den låg.
Stackars HSB var inte invigd i golfens kluriga regelverk. Hon tyckte ju bara att hon gjorde en välgärning. Vilket hon också talade om för den gormande klubbförerskan.
Man kan inte säga att de skiljdes som vänner. Men det blev kanske en lärdom för båda. Att inte ilskna till när någon försöker göra något gott. Och att inte röra golfbollar som hamnar på sniskan.
Som ni ser är vi inte något par som passar på varken minigolfbanor eller greener. Inte ens i ruffen. Nej, jag får nöja mig med att köra Golf istället. Det brukar också bli svaret på frågan som ställs ibland: spelar du golf? Nej, men jag kör!.
Jag är mera som golfaren som sa till sin caddie: ”Jag ger inte upp. Troligen finns bollen där man minst anar det”. Då gick caddien direkt till hålet och tittade.
Till sist en av många golfhistorier. Ta den för vad den är.
Lennart ville imponera på svärmor och tog med henne till golfbanan. Hon sattes på läktaren. Lennart sa till tränaren:
– Jag vill slå långt och perfekt. Min svärmor sitter därborta.
Varpå tränaren sa:
– Är du från vettet? Du träffar inte tanten på det avståndet.
Rolf Johnsson