Lästips:
Allting går att riva om man inte är för petig. Jättestora organisationer har skrotats på rekordtid. Tänk bara på vad som hände med försvaret. Vi monterade ner hela totalförsvaret på några år. Idag saknar vi det med tanke på pågående och kommande kriser.
Försvaret kan man fälla tårar över i efterhand – det var så mycket som gick till spillo, sånt som vi faktiskt behöver idag. Vi har svårt att lära av misstagen.
Man kan också minnas parollen En levande landsbygd. Alla vackra ord som fällts om vikten av att hela landet ska leva, att det finns kultur och människor utanför städerna, att de som vill ska kunna bo och ha lite service även på landet.
Nu har verkligheten kommit till Kilsmo. Ett misstag till är på gång. Skolledningen i Örebro har bestämt sig för att spara pengar på att lägga ner en fullt fungerande och fin liten skola i Kilsmo. Anledningen är att kommunen måste spara pengar på olika områden. När det gäller skolan skjuter man från höften och siktar på någonting långt från Örebro. Ja, så långt bort man kan komma faktiskt, men fortfarande befinna sig i Örebro kommun.
Kilsmo, sa man. Vi lägger ner Kilsmo skola. Ingen vet var den ligger och de är inte så många där så att det stör!
Vi lägger ner skolan och klarar besparingarna. Vi vill ha den fina skolan kvar, sa föräldrar och lärare. Ni är för få och det är inte bra för barnen, sa nämnden. Vi är tillräckligt många och tillräckligt bra, sa lärarna. Och behöriga! Vi vill inte åka till Odensbacken, sa barnen. Det är så stökigt där. Vi lägger ner, sa nämnden. Vi kan visa varför i den stora analysen, som blir klar vilken dag som helst.
Den efterfrågade konsekvensanalysen kom sent omsider. Långt efter att man egentligen bestämt sig. Den visade sig bestå mest av klippa och klistra från tusen och åter tusen andra analyser som kommit till för att stänga små skolor. Ingen var imponerad direkt – men många sidor var det.
Landsbygdsnämnden, som kommunen utsett att försvara oss på vischan, lyser med sin frånvaro. När det verkligen gäller en hjärtefråga inte bara för Kilsmo, utan för alla små orterna runt omkring, skulle det vara fint med deras stöd. Någon på kommunen måste väl värna de där som envisas med att bo kvar långt från allting. Men det kanske kommer?
Varför är då allt det här inte bara en isolerad fråga om X antal barn per lärartjänst och så vidare? Varför rör frågan upp så många sammanhängande frågor? Jo, folk har förstått att så här går det till att stänga av halva landet.
Ortens lokala lilla bankkontor stängs – det fixar banken alldeles själv. Sen stänger man snabbt posten och avvecklar bensinstationen. Och livsmedelsaffären bommar igen. Konstigt – men det bor fortfarande folk kvar. Och de har barn. Alltså, spiken i kistan – stäng skolan. Om det inte går att fixa skolgången så kan man helt enkelt inte bo kvar! Och det gäller en massa barnfamiljer runt om lilla Kilsmo.
Kontentan av allt och lite till är att skolan möjliggör för barnfamiljer att leva kvar på landet. Man får visserligen anstränga sig betydligt mer än många i stan för att få livet att gå ihop – men det fungerar så länge skolan är igång. Just det – så länge skolan är igång.
Ompröva planerna på att stänga skolan i Kilsmo. Sluta att titta på bara en enskild kostnad, se helheten, ta ert ansvar för att livet på landet ska vara möjligt.
CLAES ANDER, Brevens bruk.