Lästips:
Jag har just invigt det nya tält som barnen förärat mig i födelsedagspresent. Tre delar duk och pinnar som spretade åt alla håll fick svetten att lacka innan jag med min väninnas vägledning hittade instruktionerna som var insydda i en påse. Det var en utmaning att få ihop allt, som det så fint brukar beskrivas, men det gick till slut. Delar av mitt förra tält stals, men nu har jag både golv, väggar och tak. Det är inte illa!
Min härliga väninna Kajsa från Lindesberg hänger gärna med ut på campingäventyr, och varje år i maj brukar vi passa in en någorlunda torr och fin dag.
Vi varierar tältplats, men har några obligatorier på önskelistan, såsom grillning, bad och prat. Och så är det bra om det inte är för brant, så vi rullar utför.
På tal om tält. Vilken skillnad det är på de nya moderna och de som en hade tillgång till som barn. Jag kommer ihåg ett fyrkantigt stort schabrak i kraftigt grågrönt tyg, som liksom ett läskpapper sög åt sig all fukt i närområdet. Tältet stod uppe hela sommaren eftersom det alltid var för blött för att vika ihop. Och så tvingades en att ständigt dela bädd med en koloni tvestjärtar, minns jag.
Hur vanligt det är att tälta ute i naturen är svårt att säga. Få i min bekantskapskrets vill hänga på (de flesta föredrar nog mjuka fluffiga hotellsängar).
Enligt Svenskt Friluftsliv skulle tre av fyra klara av en oplanerad natt i skogen, vilket kan tolkas som en viss friluftsvana. Frågan är dock inte ställd som om det vore ett aktivt val, utan mer en fråga om överlevnad om en råkat hamna vilse.
Årets tältning skedde i skogen på väg mellan Örebro och Fellingsbro, och efter att vi rest våra tält var det dags för ett dopp. Vi föste bort ett täcke av frömjöl innan vi kunde hoppa i och ta några simtag. Det var helt ljuvligt i vattnet och vi ropade lyckligt!
Vilken rikedom vi erbjuds i form av fri tillgång till naturen där en kan både campa och bada!
Jag kan ibland vakna hemma i stan när pratglada festprissar släntrar hemåt, kanske efter en kväll i något partytält.
Nu såg jag istället fram emot en ljuddämpad kväll, natt och morgon. Tänk att få uppleva skogens tystnad! Men ack så jag bedrog mig! Här var en ljudmatta med imponerande variation. Där var olika pip, krax, knirr, flöjtande, visslande och hoanden.
Ju längre aftonen led, desto högre hördes fåglarnas tjatter. Göken hade hakat upp sig och ropade koko, koko, koko så många gånger att jag undrade om hen blivit koko!
När jag till slut somnat dröjde det inte länge förrän jag vaknade av att en groda sökte kontakt genom tältduken. Den kanske klagade på min placering av tältet, eller också ville den in under tältduken. Jag vet inte vilket och trots att jag frågade fick jag inget vettigt svar.