MP-trion framstår som klimatförnekare! De skriver: ”Det behövs en omfattande ökning av skogarnas kolinlagring för att maximera klimatnyttan” och ”För att maximera kolinlagring och andelen virke lämplig för långlivade produkter är det centralt att träden får växa sig större innan de avverkas”. Det är förstås lite patetiskt att politikertrion lär marknaden när den skall avverka. Men framför allt förtiger trion det avgörande argumentet emot ökad kolinlagring: klimatkrisen. För det är ren lögn att maxad kolinlagring ens gör bättre klimatnytta! Förlängd inlagring betyder minskat utbud av biobränsle. Medan Jorden blir allt varmare av nya utsläpp från förbränning av fossil olja, kol och gas. Att förhindra fossilutsläpp med biobränsle är det som gör maximal klimatnytta! Tänk: biobränslets utsläpp upptas igen av skog och annan växtlighet inom ett sekel, medan tillkommande fossilutsläpp stannar i atmosfären i millennier.
Avgörande: Kolet i det skogsavfall som förbränns hade annars nått atmosfären något decennium senare, efter förmultning – det är enda nackdelen.
Fas 1 (Nu!) All möjlig skogsråvara – mycket mer än dagens biobränsle – krävs för att ersätta/förhindra nya fossilutsläpp. Här duger det mesta: skogsrester liksom trä insamlat efter annan primäranvändning som sågat eller pappersmassa. Återbruk med en träpant som morot? Min skogsmodell säger att dagens omloppstid i skogen är nära klimatoptimal.
Fas 2 (När inget fossilbränsle återstår att ersätta!) MP-trion framstår fortsatt som klimatförnekare! För klimatkrisen är inte över förrän läget återgått till förindustriella nivåer av växthusgaser i luften. Härtill krävs all möjlig skogsråvara för att permanent infånga luftens överskott av koldioxid – medelst träkolning. Träkol är mycket enklare att deponera storskaligt än den koldioxidinfångning med lagring under havsbotten som nu är allenarådande i debatten. Därtill utvinns användbar pyrolysolja. Enklaste finansieringen vore ett bonus-malus-system med en allmän, enhetlig koldioxidavgift (i kr/ton; finns idag för vägtrafiken) för alla fossilutsläpp i fas 1; vilket i fas 2 blir till ett bidrag för allt deponerat träkol. Enligt min skogsmodell ökar den optimala omloppstiden med ett par decennier; dock långt ifrån trions tid för ”maximal kolinlagring”.
Fas 3 Dit når vi inte, om MP-trion får råda.
Är ”MP-idealet” en skog som får stå länge och sedan förmultna efter avverkning? Bra för biomångfald och rekreation – men inte för skogsägaren och klimatet!
Ett räkneexempel på detta ( debattartikel NA 230606): Omloppstid 190 år ger maximal kolinlagring 537 t/ha (ton koldioxid per hektar, mätt som ett medelvärde över lång tid). Men: Samma nivå uppnås medelst aktivt skogsbruk med avverkning efter 80 år, när trädfraktionernas (främst timrets) brukstid beaktas. Odlarens (ekonomiska) optimum är här 85 år – med ännu bättre inlagring. Klimatet vinner mindre än 10 t/ha från 85 år till toppvärdet vid 102 år; därefter sjunker medelinlagringen – alltså långt före 190 år. Vid 102 år blir dessutom volymutbytet av fraktionerna – inklusive MP-trions önskade timmer – uppåt en sjättedel lägre, utslaget per år (ty 85/102 = 5/6 och tillväxten under mellantiden kan inte kompensera för de 17 år glesare avverkningarna).
Varför ska just skogsodlaren tvingas till sämre ekonomi? Dessutom går 90 procent av svensk massa(-ved) och 70 procent av timret på export, där andra länder inte har samma krav på sig, så av konkurrensskäl kan den förlorade sjättedelen svårligen kompenseras med högre pris. Om mer grovtimmer önskas, så är patentmedicinen i stället en allmän, enhetlig koldioxidavgift – vilken (rättvist!) drabbar cementindustrin hårdare.
Om en tredjedel av skogsresterna efter 85 år får ersätta fossilbränsle, så sänks atmosfärens koldioxid med uppåt 70 t/ha, långt mer än en förlängd omloppstid kan åstadkomma!
MP-trion får stöd av tre skogsforskare (debattartikel Englund et al, Aftonbladet 260126): ”På mycket lång sikt (50-100 år) kan dagens skogsbruk ge en större klimatnytta.” Fel! Den korrekta jämförelsen är mellan skogsresternas två alternativ: direkt få ersätta ett fossilbränsle som har långtidsverkande utsläpp eller lämnas att förmultna på något decennium, utsläppstidens medelvärde. Alltså: Biobränslets inledande nackdel försvinner redan efter något decennium, inte mer. Dessutom bedöms exempelvis bensin från (olje-)källa till förbränning avge dubbelt så mycket koldioxid som (bio-)etanol.