Redan vid 8-tiden på morgonen började ljusen tändas på minnesplatsen utanför Campus Risbergska. Gunilla Berggren och Kaysa Levin bor i området och tycker att det känns viktigt att besöka minnesplatsen. – Jag kände ingen drabbad personligen, men det är ju människor. . . säger Kaysa Levin.
Lästips:
Båda två tänker på den fruktansvärda händelsen då och då. De besökte minnesplatsen för ett år sedan och i dag kändes det viktigt att ta sig till platsen på nytt för att visa omtanke med de drabbade, säger kvinnorna som trotsat snålblåsten och efter lite om och men till slut lyckats tända varsitt gravljus på platsen.
– Vi ska inte på minnesstunden senare idag men det känns fint att hela staden stödjer i den här situation säger de.
Även Karin Schill har tagit sig till minnesplatsen. Hon känner en av dem som överlevde och tycker att hela händelsen kom nära inpå och att det känns overkligt.
– Våldet finns så nära, det är obehagligt, säger hon innan hon lämnar minnesplatsen.
Kommunstyrelsens ordförande John Johansson ser tillbaka på ett år av sorg och chock.
– Året har gått fort – samtidigt som det känns som att det var igår, säger John Johansson om tiden efter skolskjutningen den 4 februari 2025.
Han beskriver det som ett chockartat och sorgligt år som förändrat Örebro för alltid och skapat ett sår i stadens hjärta.
– Vi kommer aldrig kunna låsa in oss i säkerhet utan vi behöver bygga ett tryggt och stabilt samhälle, där människor som mår som den här gärningsmannen gjorde, tas om hand på ett bättre sätt än idag, säger han.