God fortsättning på er allesammans, hoppas såväl jul som nyår har varit snälla mot er. Nu blickar vi mot ett nytt kalenderår, hyfsat orört och med alla möjligheter att kunna påverka det till ett lite bättre år än föregående såväl lokalt som globalt. Dock ska ju de berömda ”oxveckorna” nu i januari besegras men väl uppe på toppen kommer utsikten över resterande 2026 förhoppningsvis vara ljus.
Den här veckan får ni följa med på en utsvävning med lokal prägel på andra sidan Nordsjön, från veckan före jul när jag for till ”Tipsextra-landet” England. Ett land och kungadöme som lämnat EU och bitit sig kvar i vänstertrafikens förlovade gemenskap med några länder till.
Planet med alla glada svenskar landade i Manchester till att börja med där staden är delad mellan rött och blått, det vill säga United och City. Det ena laget med storhetstiden bakom sig och det andra som mitt i sina moderna glansdagar men utan någon direkt historia. Numera visar ju SVT engelsk damfotboll på bästa sändningstid och där finns ju om inte annat vårt lokala stjärnskott Anna Sandberg med som till vardags bor i just Manchester.
Anna hade vi kontakt med inför resan men då matcherna krockade med varandra lyckades vi inte få till någon träff med vårt glada resegäng. Annas första stapplande fotbollssteg med boll togs på Lyckevallen med Ervalla SK fotbollsskola och fortsatte sen via moderklubben IFK Lindesberg ut i vida världen med såväl klubblag som landslag. Old Trafford är ju en av de första arenorna tåget rundar knuten på mellan flygplatsen och vår slutdestination; musik och fotbollsstaden Liverpool.
Väl på plats känner man sig som en ”scouser” väldigt snabbt även om man aldrig kommer kunna bli en del av lokalbefolkningen, med dess unika dialekt i landets nordvästra del. Att ta in atmosfären en matchdag på plats jämfört med svensk fotboll är milsvida skillnader. Vi var på plats tidigt på lördags morgonen runt Anfield och dess pubområde och då var det redan gott om supportrar runt den mytomspunna stadsdelen. Att får besöka ”The Sandon”, en pub som tidigare var omklädningsrum och där Liverpool FC:s saga började 1892 är unikt. Här kan man verkligen säga att det sitter i väggarna, känslan att vara en del av något större och historiskt kryper en in på skinnet.
Det här var mitt femte besök i staden och jag är fortsatt obesegrad från läktarhåll med ett kryss som sämst för 15 år sedan. Mina sympatier med ”pool” började som tio-årig grabb på Eyravallens läktare tillsammans med 10 000 andra besökare när stjärnor som Bruce Groobelaar, Ian Rush och Kenny Dalglish hälsade på i Örebro för match mot ett ”länslag”. 3–1 till gästerna den gången den 4 augusti 1986 efter bland annat dubbla straffmål av dansken Jan Mölby och matchens domare, en riktigt länsprofil i form av Arne Berg, som precis blev avtackad som mångårig domarvärd för Örebro SK.
Vi hann även med ”lillebrors” nybyggda skrytbygge nere vid Mersyside, Evertons Hill Dickinson stadium. Hur nu stadens förstfödde kan vara ”lillebror” är ju svårbegripligt men det syns om inte annat i föreningarnas prisskåp. Där ”The Reds” har dubbelt så många inhemska titlar jämfört med ”The Toffees” och då har vi inte ens räknat in alla europeiska titlar.
Ta hand om er tills vi hörs igen och ”you´ll never walk alone”.