Ta fram våffeljärnet och köp hem sylt och visgrädde. Det är stora våffeldagen på måndag. Den har även en koppling till Marie bebådelsedag.
Lästips:
Våffeldagen är historiskt en kristen högtid och har alltid infallit 25 mars. Senare kom den att markera skiftet mellan vinter och vår och kallas vårfrudagen.
Det finns alltså olika namn på kommande måndag; Marie bebådelsedag, vårfrudagen och våffeldagen.
Dags för vårbruket
Det var alltså Maria som fick veta att hon var gravid och bar Guds son. Och den 25 mars är det ju exakt nio månader till juldagen.
Under historiens gång kom dagen dock allt mer att heta vårfrudagen. Den kom att kopplas ihop (i det gamla bondesamhället) med skiftningen mellan vinter och vår. Nu började vårbruket. Det blev ljusare.
Vår fru? Även här finns kopplingen till Maria. Båda orden i vårfrudagen, alltså vår och fru, syftar på nämnda Maria.
Det finns även en annan historisk koppling. Nämligen att vårdagjämningen förr inföll samtidigt med vårfrudagen. Men den traditionen har vi övergivit sedan 1700-talets mitt.
Våfflorna
Och nu kommer våfflorna in i bilden. Varför våfflor den här dagen?
Då får vi göra en språklig krumbukt. På tyska språket heter våfflor Waffeln. Vårfru på gammelsvenska låg dialektalt nära ordet Waffeln. I flera sydsvenska dialekter lät de båda orden ganska så lika förr: ”vaurfru-vauffeln-våfflor”… Med dagens rikssvenska skiljer de sig åt. Men vårfrudagen blev med tiden alltså våffeldagen.
Våfflorna i vårt land finns belagda sedan 1600-talet. Troligen fanns de innan dess.
Men få i den breda allmänheten hade råd med finesser som socker, vispgrädde, sylt. Våfflor med tillbehör kunde i början bara avnjutas inom överklassen.
Mot slutet av 1800-talet blev våfflor vanligare. Traditionen spreds, i synnerhet sedan sötvåfflan gjort entré på bred front i början av 1900-talet.
Den typ av våfflor vi äter dag har sina rötter i Tyskland, Belgien och Frankrike. Observanta läsare kanske noterar att den belgiska våfflan, fyrkantig och tjockare, har börjat ta för sig allt mer på café- och glassmenyer.
Många varianter
Det är intressant att de svenska våffeljärnen också var fyrkantiga fram till gjutjärnsspisens genombrott under 1800-talet. Då gjordes våffeljärnen runda för att bättre passa spisarnas runda hål.
Idag kan vi få våfflor med kaviar, gräslök, räkor, gräslök, pepparrotssmör… det är ingen ände på variationerna.
Men de flesta vill förstås ha sina våfflor med välvispad grädde och sylt. Drottningsylt, blåbärssylt, hallonsylt eller jordgubbsdito ligger i topp.
När smakar en våffla bäst? Kanske i en våffelstuga.
Frågan: Hur äter du dina våfflor?
Irene Chandorkar, Örebro. – Våfflor hör till våren. De ska vara frasiga och lätta. Med hallonsylt och grädde så blir det fest. Foto: Rolf Johnsson
Magnus Kronberg, Vintrosa. – Jag vill ha mina våfflor krispiga och med mycket grädde och sylt. Toppas med jordgubbssylt. Foto: Rolf Johnsson
Britt-Marie Edberger, Hasselfors. – Som mammas gamla recept, jag gör våfflorna på jäst. Absolut inte bakpulver. Gott med både sött och salt pålägg. Foto: Rolf Johnsson
Mikael Stoltz, Åsbro. – Våfflor. Gott. I mitt fall ska det vara med hallonsylt på. Och den självklara grädden ska vara hårdvispad. Foto: Rolf Johnsson