Chefen Camilla Lindqvist ser hur Åsas energi räcker för alla åldrar, från unga till äldre. Foto: Cathrine Gustavsson
Jens Nilsen och Åsa Karlström laddar för jul. Foto: Privat
Jens Nilsen jobbar med julskinkan. Foto: Åsa Karlström
Åsa Karlström har under flera år stått bakom en insamling av julklappar, som delas ut tillsammans med julmat. Foto: Cathrine Gustavsson
Limousintur med bubbel för några kvinnor på Torpdalen. Foto: Åsa Karlström
Anna-Maria Eriksson och Monica Aronsson. Foto: Åsa Karlström
Foto: Cathrine Gustavsson

Åsa vill göra julen positiv för alla

Från de yngsta till de äldsta. Åsa Karlströms engagemang verkar räcka till alla. Nu pågår julinsamlingen för fullt. Den 22 december har "tomteverkstaden" sin utdelning i Karlskoga. För Åsa själv är julen inte något hon längtar till.

I snart 40 år har Åsa Karlström haft fast jobb inom vården, de senaste 16 åren på vårdboendet Torpdalen i Karlskoga.

– Det har varit många förändringar och reformer under den tiden. Förr var det mer service – i dag tar vi hand om mycket sjukdom på plats, allt från palliativ vård till människor med psykiska sjukdomar och alkoholdemens, berättar Åsa Karlström, som är vårdbiträde.

– Jag har alltid velat jobba med människor, är genuint intresserad och det har blivit mer än bara mitt jobb.

Det senare är det många som kan skriva under på. Hon är en idéspruta som tillsammans med sina kollegor hittar på både det ena och andra för att sätta guldkant på tillvaron för de boende på Torpdalen. Det har blivit allt från limousintur runt Möckeln med bubbel och glad musik till tågresa ner till nya brandstationen. De ordnar glassfest, bjuder på fina ”Resorb-drinkar” och både bakar och fikar fint.

Julens dofter

Nu i december försöker de lyfta fram alla dofter som hör julen till – allt för att göra miljön så hemlik som möjligt. Det bakas pepparkakor och griljeras skinkor, det är julpynt och julmusik.

– Min chef Camilla Lindqvist är fantastisk. I år har hon gjort så vi kan ta julmat från en jättefin restaurang till alla boende och personal. Det där med smaksinnet är viktigt, inte minst för de äldre, säger Åsa, som även hon kommer att få del av maten.

För Åsa ska jobba på julafton, och det verkar som hon tycker det känns bra. Julen är inte något hon längtar efter.

– Julen är det värsta jag vet. Den ger mig stark ångest. Minnena från när jag var liten är kvar i mig.

Åsas berättelse om hur hon levde med en alkoholiserad mamma, där våld, fattigdom och utsatthet hörde till vardagen, stryker som en mörk vind över vårt samtal.

– Det fanns ingen jul och ärren finns kvar i själen, men jag har förlåtit min mamma.

När Åsa för 30 år sedan själv blev mamma tog hon igen det med råge. Säger själv att det var hysteriskt.

– Jag köpte så mycket paket, ville att mina söner skulle få allt jag själv inte fått. Jag kokade gröt till tomten, gjorde spår i snön – men sedan var det de billiga plast-svärden och Robin Hood-dräkterna jag sytt som de lekte mest med. Då fick jag en tankeställare: vad håller jag på med.

Ger till minst hundra

För många är Åsa mest känd genom fonden ”I kärlekens tecken.” Just nu växer berget av julklappar under granen, som i år står på Karlskoga hotell.

Både privatpersoner, föreningar och företag bidrar med paket, pengar och matvaror. Den 22 december kommer Åsa och sju nära vänner hjälpas åt att packa hundra kassar med mat. Julskinka, must, potatis, ägg, prinskorv, senap – allt som ska finnas på ett julbord ska plockas ihop.

– Listan över alla som önskar hjälp är klar. Sedan sorterar vi paketen så att varje familj får det som passar just dem ur julklappshögen, säger Åsa.

Skördar efter mycket arbete

Tidigare år har de varit många i tomteverkstaden, men i år blir den coronaanpassad. Familjerna får också komma fram en i taget, utifrån nummerlappssystem, så det inte blir långa köer utanför hotellet. De som får hjälp finns främst i Karlskoga, Degerfors, Storfors, Hällefors och Kristinehamn. Till några kör de ut.

– Det går lättare nu att få in pengar och saker. Det är som att jag skördar efter allt arbete jag lagt ner på fonden under 20 år. ”Du visar att du gör det du säger att du ska göra”, säger mina vänner till mig.

För Åsa har det alltid varit viktigt att se de som är närmast, grannpojken eller personen på parkbänken.

– Det är många som verkar ha det extra tufft i år, med permitteringar och förlorade arbeten på grund av coronan, säger Åsa.

Saknade beröringen

Även för de personer hon jobbar med på Torpdalen har coronan minst sagt påverkat.

– Vi märkte hur en kvinna tappade lusten. Vi planerade att börja med palliativ vård och kallade då dit hennes dotter. När dottern kom in, talade med och rörde vid sin mamma, piggnade kvinnan på sig. Det var det hon saknat, berättar Åsa.

I dag har Åsa fått två barnbarn, som hon är mycket glad över.

– Det är fantastiskt att livet gick den här vägen. Jag har satt punkt och fått de svar jag behöver. Så här blev mitt liv. Jag har insett att jag har ett hål som jag måste leva med. Det som har bestående värde är kärleken.

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Stjärnan och Herodes gick runt i gårdarna i Tiveden

I föränderliga tider är det vanligt att vi männi­skor omhuldar våra traditioner. Att vi söker oss till det bekanta och varaktiga. Aldrig förr har så många stjärnor och advents­ljusstakar tänts så tidigt i hemmen som denna svartvinter med dyster coronapandemi lurande i mörkret. Annat var det förr ...

Beroendeframkallande vinterdopp

En skara vinterbadare har i höst sökt sig till Rammsjön under söndagarna. Dimman och mörkret sänker sig. De går sakta i en efter en ut i det kalla vattnet. – Jag är nästintill frälst, säger Maria Unemo Mohlin.
Egentillverkad öl är det som gäller i baren. Foto: Cathrine Gustavsson
Robert Sundström och Annika Hübbinette Sundström har undan för undan utvecklat företaget för att kunna leva på gården. Foto: Cathrine Gustavsson
Ett hamam är nyaste delen i spa-flygeln. Foto: Cathrine Gustavsson
Foto: Cathrine Gustavsson
Foto: Cathrine Gustavsson

Företagare i ständig utveckling

Från strutsar, småbarnsliv och groddar till spa, festlokal och glamping. Annika och Robert har företagande i blodet och försöker hela tiden utveckla sin verksamhet oavsett hur tiderna är. Möt paret som fick Stora Landsbygdspriset 2020.

På Blå Bergen spa-bryggeri-event

i Närkes Kil står lokalerna avsedda för sommarhalvårets fester och pubar redo att ta emot så snart värmen kommer åter och coronarestriktionerna förändrats.

Där, som på alla andra ställen, har de fått känna av att pandemin inneburit att fester och event avbokats eller skjutits framåt. Samtidigt har spa-delen fortsatt fungera.

– Tidigare har vi ibland funderat­ på om vi borde begränsa vad vi håller på med, men i dag är vi glada över att vi har många ben att stå på, säger Annika Hübbinette Sundström.

Det där med många ben är knappast en underdrift.

Genom åren har paret drivit och utvecklat flera olika verksamheter. Deras intention har hela tiden varit att ha en levande gård och att skapa en levande­ landsbygd.

Robert Sundström har sina rötter i Närkes Kil, och 1996 köpte de gården. Året innan hade Robert dragit i gång strutsuppfödning

i Klockhammar ihop med sin bror. Det fortsatte de med i tre–fyra år vid sidan av andra jobb.

Odlade groddar i ladan

I samband med att de två döttrarna var små utbildade sig Annika till hälsopedagog och massageterapeut.

År 2004 blev ett tydligt avstampsår. Företaget Blå Bergens lilla spa startade i gårdens flygel och ute i ladan började Robert odla groddar.

Det kom kylbilar och hämtade groddar sex dagar i veckan, och företaget expanderade kraftigt – något som också var Roberts mål. De byggde ut produktionsenheten och sålde groddar till både Ica och Coop. Folk från bygden kom in och jobbade på packdagarna.

Samtidigt tog Annika emot allt fler kunder i flygelns spa.

– Efter tio år sålde vi grodd­produktionen. Då stod vi här med fungerande produktionslokaler och funderade förstås över vad vi skulle göra med det, berättar Annika­.

Kom på lösningen i Spanien

Skulle de hyra ut till någon annan produktion? Nej. Annika kom på lösningen under en resa till Spanien och sommaren 2014 drog de i gång med pub, restaurang och bryggeri på gården.

Sedan följde flera år med intensivt helgarbete med många besökare som njöt av mat, dryck och musikunderhållning.

– Det var en underbar känsla att stå i baren och servera ölen som jag själv tagit fram, säger Robert­, som i dag brygger sex olika sorter varav tre finns att köpa på lokala systembolag.

Samtidigt hade Robert börjat med entreprenad­verksamhet och Annika­ drev spa.

– Vi kände att det var skört. Det kunde komma 150 personer­ en bra kväll, eller bara 20 om det regnade. Samtidigt innebar det en hög arbetsbelastning och vi pallade inte att jobba till 04.00 på helgerna och samtidigt driva det andra, säger Annika.

Ett tufft ekonomiskt år

De började vända sig mer mot före­tagsevent, då blev det lite mindre pubkvällar. Festlokalen stod klar för uthyrning 2018 och då rullade även ölprovningar i gång, ett mindre men bokat event. Festlokalen har hyrts ut till främst bröllop men även företag och andra fester.

2020 blir ett ekonomiskt tufft år. Inkomster från snöröjning­ uteblev förra säsongen och 50 procent av alla inbokade bröllop har flyttat till 2021.

Många spagrupper har avbokats. Kvar är spa-behandlingar för enskilda eller familjer.

Självklart har det påverkat­ företaget. Annika jobbade inom hemvården i våras. Osäkerheten inför framtiden är ett faktum men det har tvingat dem att fortsätta utvecklas.

– Jag kan tänka mig att jobba med allt möjligt, men jag vill förstås helst hålla på i det egna företaget, säger hon.

Sommarens succé glamping, vilket är camping i lite lyxiga tält, lär med stor sannolikhet utvecklas redan nästa år.

– Vi hade fullt nästan hela sommaren i dem. Det kom folk som tog depåstopp här under sin Sverigesemester men även örebroare hittade ut, säger Annika.

Kreativitet krävs

Fördelen med att vara företagare är att de kan styra sin tid. Nackdelen är att det är lätt att jobba mycket. De har hela tiden haft inställningen att de måste vara beredda på att förändra verksamheten, att det inte behöver vara statiskt. Kreativitet har blivit ett nyckelord för att hitta lösningar när det är kärvt.

– Jobbet är en livsstil och vi hade inte kunnat göra det vi gör utan den andre, säger Robert.

– Vi bor här och har hela tiden velat lyfta platsen. Visst har det varit tufft, men vi ger inte upp. Vi är nog rätt envisa, säger Annika.

Pandemin ledde till karriärbyte för Joakim

När jobbet som frilansande musiker försvann tog Joakim Arenius chansen och bytte inriktning på arbetslivet. Sedan i somras är han kantor och trivs utmärkt – även med orgellektionerna.

Julresan över Atlanten

Den 5 december 1970 steg Sven Sjökvist och Gunnar Carlsson ombord på M/S Kungsholm i New York för en åtta dagar lång färd över Atlanten hem till Sverige.