Chefen Camilla Lindqvist ser hur Åsas energi räcker för alla åldrar, från unga till äldre. Foto: Cathrine Gustavsson
Jens Nilsen och Åsa Karlström laddar för jul. Foto: Privat
Jens Nilsen jobbar med julskinkan. Foto: Åsa Karlström
Åsa Karlström har under flera år stått bakom en insamling av julklappar, som delas ut tillsammans med julmat. Foto: Cathrine Gustavsson
Limousintur med bubbel för några kvinnor på Torpdalen. Foto: Åsa Karlström
Anna-Maria Eriksson och Monica Aronsson. Foto: Åsa Karlström
Foto: Cathrine Gustavsson

Åsa vill göra julen positiv för alla

Från de yngsta till de äldsta. Åsa Karlströms engagemang verkar räcka till alla. Nu pågår julinsamlingen för fullt. Den 22 december har "tomteverkstaden" sin utdelning i Karlskoga. För Åsa själv är julen inte något hon längtar till.

I snart 40 år har Åsa Karlström haft fast jobb inom vården, de senaste 16 åren på vårdboendet Torpdalen i Karlskoga.

– Det har varit många förändringar och reformer under den tiden. Förr var det mer service – i dag tar vi hand om mycket sjukdom på plats, allt från palliativ vård till människor med psykiska sjukdomar och alkoholdemens, berättar Åsa Karlström, som är vårdbiträde.

– Jag har alltid velat jobba med människor, är genuint intresserad och det har blivit mer än bara mitt jobb.

Det senare är det många som kan skriva under på. Hon är en idéspruta som tillsammans med sina kollegor hittar på både det ena och andra för att sätta guldkant på tillvaron för de boende på Torpdalen. Det har blivit allt från limousintur runt Möckeln med bubbel och glad musik till tågresa ner till nya brandstationen. De ordnar glassfest, bjuder på fina ”Resorb-drinkar” och både bakar och fikar fint.

Julens dofter

Nu i december försöker de lyfta fram alla dofter som hör julen till – allt för att göra miljön så hemlik som möjligt. Det bakas pepparkakor och griljeras skinkor, det är julpynt och julmusik.

– Min chef Camilla Lindqvist är fantastisk. I år har hon gjort så vi kan ta julmat från en jättefin restaurang till alla boende och personal. Det där med smaksinnet är viktigt, inte minst för de äldre, säger Åsa, som även hon kommer att få del av maten.

För Åsa ska jobba på julafton, och det verkar som hon tycker det känns bra. Julen är inte något hon längtar efter.

– Julen är det värsta jag vet. Den ger mig stark ångest. Minnena från när jag var liten är kvar i mig.

Åsas berättelse om hur hon levde med en alkoholiserad mamma, där våld, fattigdom och utsatthet hörde till vardagen, stryker som en mörk vind över vårt samtal.

– Det fanns ingen jul och ärren finns kvar i själen, men jag har förlåtit min mamma.

När Åsa för 30 år sedan själv blev mamma tog hon igen det med råge. Säger själv att det var hysteriskt.

– Jag köpte så mycket paket, ville att mina söner skulle få allt jag själv inte fått. Jag kokade gröt till tomten, gjorde spår i snön – men sedan var det de billiga plast-svärden och Robin Hood-dräkterna jag sytt som de lekte mest med. Då fick jag en tankeställare: vad håller jag på med.

Ger till minst hundra

För många är Åsa mest känd genom fonden ”I kärlekens tecken.” Just nu växer berget av julklappar under granen, som i år står på Karlskoga hotell.

Både privatpersoner, föreningar och företag bidrar med paket, pengar och matvaror. Den 22 december kommer Åsa och sju nära vänner hjälpas åt att packa hundra kassar med mat. Julskinka, must, potatis, ägg, prinskorv, senap – allt som ska finnas på ett julbord ska plockas ihop.

– Listan över alla som önskar hjälp är klar. Sedan sorterar vi paketen så att varje familj får det som passar just dem ur julklappshögen, säger Åsa.

Skördar efter mycket arbete

Tidigare år har de varit många i tomteverkstaden, men i år blir den coronaanpassad. Familjerna får också komma fram en i taget, utifrån nummerlappssystem, så det inte blir långa köer utanför hotellet. De som får hjälp finns främst i Karlskoga, Degerfors, Storfors, Hällefors och Kristinehamn. Till några kör de ut.

– Det går lättare nu att få in pengar och saker. Det är som att jag skördar efter allt arbete jag lagt ner på fonden under 20 år. ”Du visar att du gör det du säger att du ska göra”, säger mina vänner till mig.

För Åsa har det alltid varit viktigt att se de som är närmast, grannpojken eller personen på parkbänken.

– Det är många som verkar ha det extra tufft i år, med permitteringar och förlorade arbeten på grund av coronan, säger Åsa.

Saknade beröringen

Även för de personer hon jobbar med på Torpdalen har coronan minst sagt påverkat.

– Vi märkte hur en kvinna tappade lusten. Vi planerade att börja med palliativ vård och kallade då dit hennes dotter. När dottern kom in, talade med och rörde vid sin mamma, piggnade kvinnan på sig. Det var det hon saknat, berättar Åsa.

I dag har Åsa fått två barnbarn, som hon är mycket glad över.

– Det är fantastiskt att livet gick den här vägen. Jag har satt punkt och fått de svar jag behöver. Så här blev mitt liv. Jag har insett att jag har ett hål som jag måste leva med. Det som har bestående värde är kärleken.

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Skogsmulle får hjälp att reda ut sin toviga svans innan det är dags att vandra in i skogen igen. Foto: Cathrine Gustavsson
Foto: Cathrine Gustavsson

”Jag trodde inte Mulle fanns – men det gjorde han”

Med magisk trollstav, röd fjäder i näverhatten och trassel i svansen. Plötsligt dök Skogsmulle upp och överraskade barnen på Ur och skur-förskolan Killeviggen.

Varje onsdag brukar avdelning Rävlyan på Ur- och skurförskolan Killeviggen i Närkes Kil göra en utflykt till Bagarstugan i byn.

När de kommer fram sjunger de några sånger och plockar sedan upp sitt fika. Det regnar lite smått så barnen har krupit in i det fina vindskyddet. Den här dagen väntar en överraskning. Plötsligt hörs ”Kollikok, kollikok” mellan träden och självaste Skogsmulle kommer gående från skogen.

Det visar sig att barnen nyligen skickat ett brev till Skogsmulle med diverse frågor om var han bor och vad han äter.

– Jag äter kottar precis som ekorren, och bor på lite olika ställen i skogen – gärna under en gran, berättar Mulle.

Först är barnen lite avvaktande men efter en lek blir de modigare och kan berätta att de läser om Mulle i förskolan.

Snart pratar de om påskharar, kråkorna som äter barnens mellis – Mulle lovar prata med fåglarna men kan inte lova att de ska sluta – och att barnen tränat på att åka skidor och skridskor innan snö och is försvann.

– Nu måste jag gå vidare till Ånnaboda och kolla mitt spår runt sjön, så det är i sin ordning, säger Mulle och vinkar förväl.

Vid det laget är det matsäcken som hägrar och när frukt, mjölk och fröknäcke plockas fram diskuterar barnen om besöket.

– Jag trodde inte Mulle fanns men det gjorde han, säger ett barn.

Närkelåtarna har fått nytt musikaliskt liv

En fickstor notbok från år 1731 med Närkelåtar finns nu tolkad, renskriven och med fler stämmor. Målet är att musiken ska bli lättare att använda för de musiker som vill spela de många gamla danslåtarna. Bakom arbetet finns violinist Olof Ericsson som ser fram emot att få spela från notskatten.

Växterna får växa i sin egen takt

Östen Rudin tänker inte sluta. Och växterna får växa i den takt de ska. På Lovisebergs handelsträdgård är säsongen i gång.

Hunddagiset där alla är välkomna

En livräddare. En självklar del av vardagen. Från tillfälliga besök till anställning. På Lekebergs hunddagis är det inte enbart många fyrbenta som hittat en trygg plats utan också många tvåbenta.

Stjärnorna lyser ännu klart

Lennart Eklunds snickarkunniga släktingar skapade för 100 år sedan sitt eget signum med speciella fönster. Minst tio hus i Närkesberg står kvar och har fönstren med Eketorpsstjärnorna.