Lästips:
Den går i vågor, populismen. Människor och partier har en önskan att förenkla världsbilden, men oftast blir resultatet väldigt svart och vitt. Inslag av populism kan väcka kärnfrågor till liv, men förslag på åtgärder riskerar att bli verkningslösa.
Vi ser en epok av populism både i Sverige och världen. Det finns en önskan om att förenkla resonemang, att skapa ett vi och dom. De populistiska klorna som tidigare bara hade greppet om Sverigedemokraterna omfattar idag stundtals flera riksdagspartier. Vissa för en förenklad, lättvindig retorik för jämnan medan vissa gör det då och då för att få rubriker och vinna några få röster.
Senast i raden var Centerpartiets liberala systerparti Liberalerna som sedan de bytte partiledare konstant legat under riksdagsspärren. För ett parti som ligger på gränsen att försvinna från riksdagens korridorer efter nästa val händer något. Lite som ett hockeylag som ligger under med 3-0 i matcher i en matchserie om sju, och man måste vinna för att inte åka ut. Då kan man göra vad som helst. Liberalerna valde den ”enkla” vägen och bestämde sig för att de kan samarbeta med alla partier. För mig är det samma sak som att förlora den fjärde och utslagsgivande hockeymatchen.
Vissa säger att Liberalerna gjorde rätt, att samarbete med Sverigedemokraterna är självklart då de är så stora att de inte går att strunta i. Jag har flera förklaringar till varför jag tycker det är fel. Den första handlar om att storleken inte har betydelse. Den andra handlar om värdegrund. Den tredje handlar om att våga ta fajten från början.
För mig spelar det ingen roll ifall Sverigedemokraterna är tredje största parti i riksdagen. Det är som att säga att Moderaterna och Socialdemokraterna måste föra diskussioner med varandra för att de är störst, men det är få som hävdar. Sverigedemokraterna står för värderingar som jag aldrig skulle kunna förlika mig med, de tycker inte att alla människor är lika mycket värda. Redan där tar förhandlingarna stopp.
I Centerpartiet väljer vi inte den enkla vägen, utan den rätta vägen. I ett samhälle som har tendenser att bli svartvitt, då vågar vi stå emot och vågar ta fram färgskalan och ta diskussionen i alla frågor.
Linda Larsson, C, kommunråd och distriktsordförande i Örebro