Så är vi där igen. När krigen får oljepriser att skjuta i höjden sneglar de flesta av våra politiker ängsligt mot valdagen i september och lovar sänkta bränsleskatter.
Fast de vet att det kommer att förstärka och förlänga vårt beroende av hel- och halvdiktaturers olja. Fast de vet att politiken bara spär på klimatkrisen ytterligare. De har läst i världsmeteorologi-organet WMO:s senaste rapport att koldioxidhalten i atmosfären nu är den högsta på minst två miljoner år.
Det känns närmast kränkande att bli så dumförklarad som väljare – att de inte tilltror oss om att kunna tänka längre än så.
Sänkta bränslepriser kommer att ge klirr i kassan för förmögna personer som kör omkring i stora törstiga bilar, och samtidigt dränera staten på intäkter som kan användas till att ställa om till elbilar, kollektivtrafik och energieffektivisering.
Det finns alternativ. Låt bränsleskatterna vara höga och krigskriserna slå igenom på priset. Se till att snabbt införa t ex en extra skatteåterbäring till folk med låga inkomster och de som bort på landsbygden. Då kompenserar vi dem som behöver det, och samtidigt skapar vi en efterfrågan på klimatsmarta transportalternativ. Och det möter vi genom investeringar i kollektivtrafik, riktade elbilsstöd och snabb utbyggnad av förnybar elproduktion och laddstolpar.
Bensinpopulism löser ingenting.