Skolan ska vara en plats fri från diskriminering. Det är den inte idag. Det framkommer med all tydlighet i Diskrimineringsombudsmannens årliga rapport om förekomst av diskriminering. Nu måste regeringen besluta om ett kunskapslyft för huvudmän och skolpersonal, med fokus på diskriminering och diskrimineringslagen.
I rapporten Förekomst av diskriminering 2024 beskriver DO hur afrosvenska elever utsätts för diskriminering och trakasserier i skolan. Rapporten visar också att elever med funktionsnedsättning diskrimineras i skolan, till exempel i form av trakasserier och att eleverna inte får det stöd som de behöver och har rätt till. Framför allt ger rapporten en signal om att skolan inte ingriper när diskriminering sker vilket bryter mot diskrimineringslagen. I anmälningar till DO beskrivs ofta att diskrimineringen pågått under lång tid, ibland i flera år, utan att skolan fått stopp på den.
När afrosvenska elever trakasseras i skolan handlar det i första hand om trakasserier från andra elever, men även om trakasserier från skolpersonal. Trakasserierna sker på många olika sätt såsom i form av rasistiska klotter, glåpord och utfrysning, men även allvarligt fysiskt våld. Vidare framgår att skolpersonal inte gör tillräckligt för att skydda eleverna eller få stopp på trakasserierna. Det händer också att de vuxna i skolan inte identifierar trakasserierna som kränkande handlingar och därmed inte tar dem på allvar.
När det gäller elever med funktionsnedsättning visar rapporten att skolor brister i att sätta in de stöd- och anpassningsåtgärder som eleverna behöver. Elever med funktionsnedsättning utsätts också för trakasserier, oftast av andra elever, men ibland även av skolpersonal.
Skolor brister i sin skyldighet att utreda och vidta åtgärder för att trakasserierna inte ska upprepas. Skyldigheten uppstår så snart skolpersonal får kännedom om att en elev upplever sig trakasserad. Det är också tydligt att skolor brister i att vidta skäliga åtgärder för att en elev med funktionsnedsättning ska komma i en jämförbar situation som elever utan samma funktionsnedsättning. Det kan innebära att eleverna diskrimineras i form av bristande tillgänglighet.
Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering i skolan. Rätten till utbildning fri från diskriminering är avgörande för tillgången till en rad andra mänskliga rättigheter, exempelvis rätten till hälsa och utveckling och rätten till arbete. Skolor och utbildningsanordnare har ett långtgående ansvar när det kommer till att skydda elever mot diskriminering, ett ansvar som DO kan se att många skolor inte lever upp till.
För att förbättra situationen i skolan rekommenderar DO att regeringen beslutar om ett kunskapslyft för skolhuvudmän och skolpersonal, med fokus på diskriminering och diskrimineringslagen. Syftet bör vara att skolor bättre ska kunna förebygga, identifiera och vidta åtgärder mot diskriminering.
Förutom kunskap i skolorna behövs det också en bättre helhetsbild av den utsatthet som elever upplever där. För att uppnå detta bör regeringen ta initiativ till en sammanhållen och systematisk uppföljning av både diskriminering och hatbrott, samt de olika lagstiftningarnas tillämpning och effektivitet.
Att utsättas för diskriminering utgör i sig en allvarlig kränkning. Diskriminering i skolan kan också leda till andra negativa konsekvenser såsom frånvaro, att elever inte når upp till kunskapskraven och till psykisk ohälsa hos de utsatta eleverna. Diskriminering under skoltiden påverkar ett barns hela framtid.
Jag har under hösten träffat flera elever och ungdomar och budskapet är tydligt: Skolan är inte en trygg plats för dem. Elevernas berättelser tas inte på allvar. De saknar trygga vuxna som ingriper. Många skolor gör redan ett bra jobb och det finns mycket kunskap om hur man kan prata om rasism och diskriminering i skolan i vardagen och på det sättet också ingripa och förebygga diskrimineringen. Men det måste ske en förändring i de skolor som inte är där än och det är brådskande.