Vi har under många år upplevt att förespråkarna för storregioner dels aldrig ger sig i sin propaganda för att centralisera makten över demokratin och dels hela tiden möter ett kompakt folkligt motstånd. Trots detta ger de aldrig upp sin kamp för ett Sverige styrt enligt Gustav Vasas välkända principer – all makt åt mig!
Vi ser tecken på detta inom bland annat den krisande sjukvården där ett antal politiker och byråkrater ser färre storsjukhus och regioner som en önskad lösning. Att de verkar ha svårt att visa upp fördelarna i konkreta termer för befolkningen tycks inte kunna hejda deras entusiasm. De påstår bara rakt ut i luften att centralisering minskar kostnader och ökar kvaliteten i sjukvården.
Den statliga Ansvarskommittén beskrev i sin slutrapport för sjutton år sedan påstådda fördelar med storregioner. En stor skriftlig lunta på många hundra sidor försökte slå fast att centraliserad makt via storregioner och storkommuner skulle ge oss både stärkt demokrati och ökad välfärd. Trots flera år av efterdebatt och nya stridsskrifter i samma anda blev tankarna aldrig någon succé vare sig i majoriteten av partierna, folkrörelserna eller i mediernas debattkolumner.
Att tankar om storregioner inte hörs så starkt just nu betyder inte att förespråkarna somnat in. Vi ser spår av tankarna på större och färre regioner i bland annat hur staten organiserar sin verksamhet. Det finns idag krav på att ta bort många statliga myndigheter och att krympa dem kraftigt. Trots att det kan finnas sådana skäl har vi inom bland annat Arbetsförmedlingen, Posten, Polisen och Försäkringskassan sett att det ofta betyder färre servicekontor/polisstationer, sämre service särskilt på landsbygden och svårighet att kunna påverka beslut för enskilda medborgare.
Den nyligen avslutade utredningen om färre och större kommuner påstår också att såväl demokrati som välfärd vinner på större och färre enheter. De som bor på landsbygden vet mer än väl vad centralisering betyder både inom offentlig och privat sektor. Vad ska man i detta läge göra för att undvika att den statliga centrala byråkratin och storstäderna ännu mer styr Sverige?
Kan lokala studiecirklar vara ett motmedel? Jag återkommer i ämnet!