Lästips:
Plötsligt stod hon mitt framför mig. Drottningen. Silvia alltså. Och det dessutom med span på en Länsposten från 1976. Självklart smattrade min kamera för fullt då. Jag kände att här har jag ett mini-scoop. Ensam om en riktigt trevlig händelse.
Det var under kungens och drottningens ”andra eriksgata” i maj och platsen var nya Kulturkvarteret i Örebro. De andra murvlarna hade droppat av så det var i stort sett bara jag och en hovreporter från Stockholm som blev kvar och uppmärksammade drottningens möte med den 47 år gamla tidningen. Vem som lagt fram den har jag ingen aning om.
Och just den tidningen, med specialsidor inför det nyblivna kungaparets eriksgata 1976, hade jag i hög grad varit med och åstadkommit. Vilket jag framförde till bibliotekschefen som stod bredvid, som i sin tur framförde det till drottningen – och vips så var hon och jag inbegripna i ett kort samtal.
Det var annat än när jag för ett par decennier sedan blev tillrättavisad av hovets dåvarande presschef Elisabeth Tarras-Wahlberg, med orden ”Gå inte för nära drottningen!”. Man vill ju alltid ha bra bilder, så det blev kanske lite för nära. Men den tillrättavisningen är jag lite stolt över.
Nåväl. Silvia tyckte det var roligt att återse sig själv på bilderna, 47 år yngre. ”Vad unga vi var då”. Hon tyckte det var en rolig Eriksgata då, och det var trevligt i Örebro nu också, på resan som inkluderade firandet av kungens 50 år på tronen och Sverige som självständigt land i 500 år.
Ett trevligt samtal blev det med en glad och tillmötesgående drottning. Och när kungen kom fram så fick han också kika på tidningen, varvid drottningen pekade på Länspostens utsände och sa att ”det var han som skrev det där 1976”.
Då kunde jag inte hålla mig, utan sa till den med mig ungefär jämngamla kungen att ”man måste hålla i”. Vi kämpar ju på, både han och jag.
För övrigt råkade Centerpartiets riksdagsledamot Helena Wilhelmsson hamna precis bredvid kungen på lunchsittningen på Örebro slott under samma besök.
– Han var väldigt trevlig att ha som kavaljer vid bordet. Mycket samhällsintresserad och med en rejäl portion humor. Stor glädje över den sittningen.
Och visst är det något speciellt med vårt kungahus och kopplingen till Örebro. Det var ju trots allt just här som ätten valdes in som tronföljare sommaren 1810. Jean Bernadotte var den förste. Och när Victoria tillträder så blir hon den första kvinnliga regenten av ätten Bernadotte. Fast det valet lär förstås inte ske i Örebro.
Monarkin har för övrigt stärkt sin ställning. Inte minst tack vare just Victoria. Men det är idag. Om vi har monarkin kvar om ett par generationer, det vågar vi inte sia om. Men vilken regering vågar avsluta monarkin?
För övrigt är det inte bara kungar och drottningar som verkar trivas i Örebro. Nyligen såg vi självaste statsministern sitta i gröngräset i Sommarro i Adolfsberg, precis utanför värdshuset. Han deltog i en privat liten fest med folk i olika åldrar. Säpo hukade lite här och var i omgivningen.
Efteråt sågs Ulf Kristersson med fru och andra knalla vidare bort på promenadslingan i kulturreservatet. En gissning god som någon är att besöket kunde ha koppling till statsministerns fru som har släkt i Örebro.
För historieintresserade kan det vara en knorr att veta att det var på en riksdag i Örebro som Gustav Vasa först lyfte upp frågan om att kronan i fortsättningen skulle ärvas av kungens barn, och så vidare i leden. Beslutet togs sedan definitivt av Västerås riksdag 1544. Arvkungadöme är det rätta ordet. Och än en gång är alltså Örebro med på kartan.