Lästips:
Vi kunde för en tid sedan notera att regeringen tillsatt en ny utredning med uppgift att – formellt sett – undersöka kommunernas intresse att gå med på frivilliga sammanslagningar. Reellt sett handlar det om att ifrågasätta de små kommunernas existens – och att främja storkommuner. Det som är extra intressant är att krav i denna riktning inte kommit från vare sig kommunerna eller medborgarna!
Den här typen av initiativ har vi sett många gånger från olika regeringar även efter den stora kommunreformen 1971/74. Då blev landets 848 kommuner 278 till antalet. Idag har vi 290 kommuner eftersom lokalbefolkningen önskade fler. 12 nya såg dagens ljus efter folkliga protester. Trosa och Gnesta blev nya kommuner i Sörmland och Lekeberg i Närke. Jag har inte hört att befolkningen i dessa områden önskat att bli uppslukade av större grannar som Nyköping eller Örebro.
Frågan är vilka intressen som trots befolkningens tydliga motstånd driver frågorna med önskan att radera de till befolkningstalet (till ytan ofta mycket stora) små kommunerna?
Efter åtskilliga år av arbete inom stat och kommuner är min erfarenhet att det är en liten grupp av byråkrater inom främst statsapparaten samt några få centralt orienterade politiker som det handlar om. De fungerar som en lobbygrupp för storkommuner i sann Gustav Vasa-anda.
Ofta finns företrädare för lobbygruppen med i de statliga utredningarna som ledamöter, sekreterare eller sakkunniga. De försöker inte sällan tidigt påverka de skrivna direktiven som i stort anger ramarna för vilka resultat som utredarna skall komma fram till. Den föreslagna ordföranden för den nya utredningen är känd för att ifrågasätta små kommuner på landsbygden och har en kortare – uppenbart mindre lyckad – karriär i en av landets minsta kommuner.
När man tar del av direktiven (Dir. 2023:46) slås man av att regeringen bara anger påstådda nackdelar med befolkningsmässigt mindre kommuner men undviker alla fördelar.
Om problemen med kommunerna på landsbygden skulle vara så stora som direktiven säger skulle befolkning och lokalpolitiker landet runt redan gjort revolution och avskaffat de aktuella kommunerna. Jag återkommer senare till varför en sådan revolution inte blivit av.