En glad påsk är det tänkt att vi ska ha! För så säger man ju. Glad påsk!
Men ju mer man grunnar på högtidens alla delar, desto fler känslor kan få plats. Många äldre vittnar om hur tråkigt det var förr på Långfredagen. Radiomusiken var dyster, liksom teveprogrammen. Affärerna var stängda precis som biografer och teatrar. För att göra det extra träligt (som vi sa när jag växte upp) inför påsk lindades kyrkklockans kläpp in i tyg. Då lät det inte så glatt. Allt detta symboliserade förstås Jesu lidande och död. Jag beundrar uppfinningsrikedomen. Man skippade till och med Långfredagskaffegrädden eftersom den kunde göra kaffet onödigt välsmakande.
Påsken innehåller ju också andra känslor. Rädsla, till exempel. Förr tände man påskeldar och sköt gevärsskott för att jaga bort onda krafter, en föregångare till vår tids påsksmällare. Fast nuförtiden talar man mer om att folk (och djur) är rädda för själva smällarna, än att vi smäller för att vi är rädda för oknytt.
Jag fascineras av fyrverkerierna som fenomen och de konstnärliga insatser som uppenbarligen krävs för att skapa de olika effekterna, både vad gäller ljud, form och färg. Vilken kunskap det måste finnas hos dem som utvecklar nya fyrverkerier! Att ett litet pappersrör, en nypa kemikalier och en veke (ja, det är ett amatörrecept) kan explodera ett bestämt antal meter upp i luften i vackra mönster är obegripligt. Det fanns faktiskt lustfyrverkerier redan på medeltiden som särskildes från krigs- eller ernstfyrverkerier (av tyska Ernst ’allvar’). Tänk så många vackra mönster vi kan se på himlen vid påsk, sista april och nyår (och ibland däremellan)!
Annars förknippar vi väl framför allt påsken med mättnadskänsla (på grund av all god påskmat) och söta påskkäringar. Men på tal om dem, ska de knacka dörr på Skärtorsdagen eller på Påskaftonen? Det beror på lokala traditioner, har jag förstått. Är man tillräckligt godissugen kanske man kan gå båda dagarna och skylla på att man har flyttat runt och skaffat sig olika vanor?
Jag gick påskkäring i Rällså när jag var liten, men jag minns bara paret som bjöd på en apelsin (i stället för på godis) när jag räckte fram en fin teckning. Jag muttrade ilsket när jag gick på grusgången ned från deras hus. Apelsinen var ju så tung! Den vägde nog lika mycket som ett bowlingklot. Man skulle ha fått rum med mycket godis i korgen i stället för den där gula klumpen, kalkylerade jag.
Några till mig närstående barn skulle gå påskkäringar i Löa ett år. De gick hemifrån hand i hand med varsin liten korg och var borta så länge att jag hann bli orolig. När en bil svängde in på gården sprang jag ut. Det visade sig att de små flickorna bara hunnit med att besöka ett hus. Där blev de sittande länge och väl och blev sedan hemskjutsade av mannen i familjen som såg hur trötta de blivit av allt fika.
Så, är känslan kring påsken bara glädje? Nej, den kan ju vara så mycket mer. Men för att hålla fast i traditionen och inte krångla till det för mycket önskar jag dig ändå en ”Glad påsk” och hoppas den blir trevlig!
Maria Lindstedt