Sedan år 2004 gör Folkhälsomyndigheten en årlig enkät (Hälsa på lika villkor) för att titta på hur vi egentligen beter oss när det kommer till kost, och det är dystert.
Sedan 2016 har vi ätit mindre rotfrukter och frukt, stoppat i oss mindre fisk och druckit mer sötade drycker. Självklart går det att hävda att covid har varit en faktor, som man kan göra med precis exakt allting. Nu har vi dessutom en lågkonjunktur så vi har alla argument i världen för att fortsätta att ta hand om oss själva på ett helt värdelöst sätt. Att skylla ifrån sig går alltid!
Det var en diskussion om detta på Radio Dalarna för ett par månader sen, där de flesta hävdade att maten hade blivit för dyr, och därför kunde man inte köpa sig ordentliga råvaror. Nudlar är billigt, köttfärs är dyrt. Ungefär så. Det är förstås ett helt befängt resonemang.
Skulle jag göra ett hus i kartong och sälja billigt skulle ju ingen köpa det – eftersom det inte är ett hus. Även om priset bara var en bråkdel av vad ett vanligt hus kostar. För sådant begriper vi.
Däremot tycks vi räkna mat bara som bukfyllnad och energi. Detta trots att merparten av den vuxna befolkningen går runt med sparad energi kring midjan som skulle räcka i åratal om det blev knapert och fattigt.
Det är självklart så att ekonomi är en faktor, jag menar inte att den inte existerar. Det är många som har det tufft just nu. Därför blir det ännu viktigare att lägga pengarna på näringsämnen som kroppen behöver och som den blir mer hälsosam av. Det finns förstås billig och bra mat också.
Bland toppnoteringarna på anledningar till för tidig död hos svensken hittar vi höga blodsocker, blodfetter, fasteblodsocker och BMI. Alla dessa är kopplade till kost. Från 1989 till 2017 femdubblades antalet 11-15 åringar med fetma. Vi har haft en negativ utveckling de senaste 40 åren när det gäller detta, enligt Folkhälsomyndigheten. Det är ett problem som vi inte kan ignorera längre.
Det är dyrt med riktig mat, det håller jag med om! Det är däremot ännu dyrare att bli sjuk, både för individer och länder. Därför måste vi skärpa till oss.
Kim Larsson