Tillit. Det är ett vackert ord, tycker jag. Lika vackert att läsa bakifrån.
Enligt Nationalencyklopedin innebär det ”övertygelse om någons trovärdighet eller goda avsikter”. Det borde vi ha mer av! Hur skulle maktbalansen i världen påverkas om de stora ledarna kände tillit till varandra? Och till medborgarna? Säkerligen skulle en större tillit till andra möjliggöra ett mer inkluderande samhälle.
Tillit är i ropet inom ledarskapsfilosofin. Den av regeringen tillsatta Tillitsdelegationen föreslog 2020 att följande sju principer skulle genomsyra ledning och styrning inom offentlig sektor: tillit, medborgarfokus, helhetssyn, handlingsutrymme, stöd, kunskap och öppenhet.
Äsch, det där är ju bara floskler, kan kritikern säga. Nja, säger jag. Skulle istället ledarskapet sikta mot misstänkliggörande, detaljfokus, okunskap och hemlighetsmakeri, vore det inga floskler. Ty floskler är bara det vi tycker är alltför trevligt och positivt! Jag menar att orden har betydelse för ledarskapets riktning, precis som i andra sammanhang.
Ledarna, ja, de finns överallt, inte minst på våra arbetsplatser där de ofta är chefer. En ledare som känner tillit till sina medarbetare, lyfter dem och uppmuntrar de färdigheter som kompenserar för de egna tillkortakommandena, ser ofta goda resultat för den egna enheten. Tillit är en framgångsfaktor!
Många är intresserade av ledarskapsfrågor, precis som jag. En nätsökning ger 10,8 miljoner träffar!
Under en universitetsutbildning i ledarskap skulle det grupparbetas. Jag, en förskollärare och en driftig tjej med ett stort städbolag hade hamnat i samma grupp. Den fjärde personen fick vi inte tag på, trots idogt mejlande.
Efter några veckor dök killen plötsligt upp i chattgruppen med bortförklaringar till varför han inte varit med i grupparbetet (han var trött) samt insmickrande formuleringar. Han bad oss ge honom allt vi gjort hittills och därtill berätta för honom vad det stod på de många hundra sidorna han inte läst (han var trött). När vi vädjade till universitetsläraren, skickade hon tillbaka uppdraget direkt. Det var bättre att vi löste det själva, skrev hon. Tjejen med städfirman offrade sig och tog diskussionen. Sedan fick vi trösta henne då han anklagat både henne och oss att sabba hans framtida karriär.
Jag tänker på honom då och då. Är han chef idag? Och läraren – som delegerade den obehagliga uppgiften – hur föredömligt agerade hon? Kurskamraten med städfirma är den i sammanhanget som enligt mig hade de bästa ledaregenskaperna.
Men vad är då en ledaregenskap? Ja, det beror på om man är människa eller till exempel fisk. För ett tiotal år sedan lyckades amerikanska forskare genom avancerade experiment få en vit robotfisk att tjusigt svänga med stjärtfenan. Vips antog hela stimmet, som tidigare ignorerat roboten, en underordnad position och formerade sig bakom sin nya ledare.
Forskarna ville skapa robotar som tog täten och ledde bort djur från exempelvis annalkande naturkatastrofer. Det gäller bara att hitta nyckeln till det som får gruppen att känna förtroende. Fungerar det med smicker? Eller ett yvigt kroppsspråk?
Maria Lindstedt