Reflekterar över mitt första besök i Almedalen som slutade så hemskt och omtumlande.
Det började så bra. Fint väder, blommande rosor, kluckande vågor och många människor som minglade runt. Människor som engagerat sig för sina viktiga frågor, som ville veta mer eller utbyta erfarenheter. Jag var på flera föredrag och samtal om hur vi får till fler vårdplatser och virtuella sådana, lärdomar av pandemin samt hållbara drivmedel och biogas. Jag fortsatte att fördjupa mig i hur vi får stärkt civilförsvar och om hur företag blivit mer framgångsrika av att arbeta med jämställdhet och mångfald. Jag hann även lyssna till Annie Lööf som berättade om Centerpartiets grundläggande värderingar och att det är sakpolitiken som är det viktigaste. Så händer det ofattbara.
Precis bredvid oss sker en dödlig knivattack på öppen gata. Mitt ibland alla människor, mitt på dagen. För många av oss stannade livet upp en stund. Vi som var där visste först inte exakt vad som hänt och vad som skulle ske. Vi försökte att ta hand om varandra mitt i ett vimmel av poliser, ambulanser, kameror, journalister och andra som bara råkade vara på just på den platsen vid just det tillfället. Många sökte efter mer information och meddelade sig till anhöriga. De flesta som var i närheten stannade kvar en lång stund. Just då kändes det konstigt nog som den tryggaste platsen.
Jag kände inte till Ing-Marie Wieselgren men förstår nu att jag hört hennes ”Tankar för dagen” på P1. Jag minns framför allt det hon sa när kriget i Ukraina bröt ut och jag minns att jag sa till andra att lyssna på det. Det handlade om att orka för varandra, om att orka bära hoppet om framtiden och om att det goda kommer att segra trots allt. Jag tänker nu på hennes familj och vänner som inte kommer att få lyssna på hennes kloka tankar igen.
Jag tycker att Annie Lööf uttryckte det fint om att ”det är svårt att hitta orden” men att ”när mörkret sänker sig behöver vi vara varandras ljus”. Eller som Ing-Marie Wieselgren själv uttryckte det i slutet av ovan nämnda Tankar för dagen: ”När jag inte orkar, så orkar du. När du förtvivlar så hoppas jag för dig också”.
Vi får fortsätta tillsammans att kämpa för en ljusare framtid.