En av årets journalistiska högtidsstunder var tidigare att åka ut på Värhultas stora vårauktion. Alltid en lördag, alltid roligt.
Det var man ur huse i bondeleden för att vara med om vårens stora auktionshändelse i Närke. Det var bilar parkerade överallt runt Värhulta i Västernärke och det var långa rader av jordbruksmaskiner och redskap som skulle gå under klubban. Allt uppställt på ett fält vid gården.
Ibland snöade det, ibland regnade det småspik – men trevligt var det i kubik.
Och som vanligt höll far och son Andersson i klubbföringen. Per-Olov och Per-Anders. Kunniga herrar i branschen. Fullblodsproffs. Att höra deras auktionssnack var som att stå under en dusch laddad med skrattvatten
Nu hade jag i alla fall hittat parkeringsplats och droppat in bland bönderna som var köpsugna. Här gjordes nämligen fynd. Från traktorer till fyndlådor.
För att markera att jag var på plats (som reporter) så sträckte jag upp handen och vinkade åt far och son Andersson som tronade på ett bilflak. Just då var Per-Olof klubbförare och han höll precis på att auktionera ut en bunt harvpinnar.
Han var snabb i tanken, och rolig, så han högg direkt när han såg mitt viftande med handen.
– Harvpinnarna går till Rolf på Länsposten.
Pang! Där klubbades köpet!
Och så la han till:
– Men vad ska du med ett knippe harvpinnar till?
Det var ju riktigt roligt, och naturligtvis hängde publiken på och skrattade. En stor del för övrigt LP-prenumeranter.
Nu behövde jag förstås inte lösa ut harvpinnarna utan de fick göra en runda till under klubban. Mitt ”inrop” blev bara en del av showen. Per-Olof hade åter spelat ut sitt yrkesregister och stämningen höjdes. Proffsigt.
Sedan gick det en stund. Jag plåtade och gjorde anteckningar. Och plötsligt hörde jag auktionsförrättarens röst, högt över folkhavet:
– Ta korv Rolf! Ta korv! Hälsa från mig.
Jag vågade inte sträcka upp handen som tack för då hade jag väl blivit ägare till en fyndlåda med skruvar och muttrar, eller rent av ett begagnat foderbord till tröska.
Det fanns nämligen en mobil korvvagn utställd på åkern. Huruvida det var muta eller inte att få en kokt korv och en kopp kaffe en kylslagen aprildag, låter jag vara osagt. Men det smakade i alla fall fint i vårrusket.
Kul minne och dessutom äkta landsbygd.
Numera är det Per-Anders Andersson som i tredje generationen rattar auktionsfirman. Den har dessutom växt och inkluderar numera framgångsrik djuruppfödning på Stora Luggavi gård, gårdsmäklarverksamhet och annat. Stavas entreprenörskap.
Det om något är ett bra exempel på en levande landsbygd, där Länsposten har hört hemma i över 71 år nu. Definitivt en hemmaplan som vi fortsätter spela på.
Och apropå bönder så var det just en sån som hade ”stassare” på besök. Stek och färskpotatis stod på menyn. Bonden skickade ut sin besökare till potatislandet med orden ”gräv under ett par plantor och kom in med potatisen”.
Men det dröjde. Grävaren var borta så länge att bonden gick ut för att kolla läget. Då fann han ”stassaren” grävandes ett stort hål, en halv meter ner, och fällandes följande replik:
– Det växte bara några överst. Men inga fler hur djupt jag än gräver.
Rolf Johnsson