Två av tre svenskar är oroliga för den demokratiska utvecklingen i världen. Och de har tyvärr skäl att vara det. Välkommen till det nya jobbet, biståndsminister Malena Ernkrans!
Antalet demokratiska länder har stadigt minskat de senaste åren, och gett vika för nationalism och auktoritära regimer. Även om nästa val bara är månader bort, vill vi påminna om hur viktigt ditt jobb är, och att en majoritet av svenskarna håller med, enligt en ny undersökning gjord av Kantar Public på uppdrag av oss. Sverige måste ta oron på allvar och agera för demokratin.
En demokrati kräver respekt för mänskliga rättigheter; det behövs yttrandefrihet, fri- och oberoende media och ett starkt civilsamhälle som kan granska makten och ställa den till svars. Det finns ingen tvekan att svenskarna håller med om detta. Enligt samma undersökning anser nio av tio svenskar att för att få kallas demokrati behöver grundläggande mänskliga rättigheter och allas lika värde respekteras. Detta är något att ta fasta på, då vi vet att urholkningen av demokratin oftast sker inifrån – inom det demokratiska systemet. En hotad, begränsad eller indragen rättighet i taget.
Receptet för att nedmontera demokratin är nämligen förhållandevis enkelt. Ingredienserna är nästan alltid de samma. Några av de första som förlorar sina rättigheter är minoritetsgrupper. Det kan handla om urfolk, etniska minoriteter eller hbtqi-personer. Vi behöver inte titta långt bort för att hitta exempel. I Polen har regeringspartiet Lag och Rättvisa infört hbtqi-fria zoner i flera delar av landet.
Efter det ger man sig på civilsamhället och oberoende medier. I Ryssland är stora människorättsorganisationer som Memorial hårt angripna. De stämplas som utländska agenter, stängs ner och tystas. Det är en cynisk taktik för att hindra kritiska röster i landet. Utfallet i rättegången mot Memorial väntas snart och organisationen riskerar att stängas ner helt. Det är en attack mot hjärtat av det ryska civilsamhället som saknar motstycke. Detta manér kopieras av regimer världen över. I exempelvis Nicaragua grips och fängslas människorättsförsvarare under liknande lagar om ”utländska agenter”.
Därefter konsoliderar man makten genom att ge sig på rättsstaten, oppositionen, den fria forskningen och kulturen. Allt som riskerar att utmana den egna auktoriteten.
För att vända trenden måste vi alla lära oss känna igen de politiska beslut som försvagar demokratin – och göra allt i vår makt för att motverka dem. Detta är ett gemensamt arbete där Sveriges regering och utlandsmyndigheter behöver vara tydliga. Sverige måste arbeta hårdare för att rusta de människor som kämpar för mänskliga rättigheter och demokrati världen över.
Sveriges biståndspolitik behöver:
Stärka civilsamhället. Det svenska biståndet behöver ske i direkt dialog med det lokala civilsamhället och Sverige måste reagera kraftfullt när civilsamhällets utrymme inskränks. Fokusera på minoriteter och andra utsatta gruppers rättigheter. De hårdast drabbade är också nyckelaktörer i kampen för att bevara demokratin och respekten för mänskliga rättigheter.
Öka samordningen med EU inom utvecklingsbiståndet. Ett brett och koordinerat stöd till människorättsförsvarare är effektivare än enskilda medlemsländer som arbetar på sin kant.
Matilda Ernkrans, det är ett stort ansvar som vilar på dina axlar. Det positiva är att du har svenska folket i ryggen. Sju av tio svenskar svarar i vår undersökning att det är viktigt att Sverige arbetar för att stärka demokratin i världen. Vi ser fram emot din plan för att vända den negativa demokratitrenden och öka Sveriges ansträngningar i det internationella demokratiarbetet.
Anders L Pettersson Executive Director, Civil Rights Defenders