Alla har en relation till skogen och de flesta en åsikt om skogsbruk. Bestämda åsikter är det och de varierar.
En av mina grannar vill gynna sina enar, en annan sköter sin unga tallskog minutiöst, en tredje vill gynna löv i allmänhet och blommande buskar och träd i synnerhet. En markägare vill ta fram och göra vandringsled av den gamla stigen som han körde moppe på, en annan som jag mötte häromdagen kände sig kränkt och utnyttjad för att jag red över hans mark – det är hans och bara hans. Vissa ser sina marker som flöden i den gröna infrastrukturen.
Ytterligare andra ser skogen i siffror – som en investering och vistas aldrig i den. Några vill skapa bra jaktmarker och ser fram emot hösten medan andra ser skogen som en virkesåker där man som skogsbonde /markägare planterar, sköter och skördar för att få mesta möjliga ekonomiska avkastning.
Allt fler ser skogen som vår bästa och mest effektiva kolfälla, kanske ett hoppets sista halmstrå. En del njuter avslappnat av att plocka blåbär och kantareller medan andra går ut och ser biodiversitet som jordens immunförsvar och som oerhört viktigt att bevara. Skogen är mer ett ansvar än en njutning eller en rättighet. Ja – vårt förhållande till skog och synen på vår rätt att bestämma över hur den ska behandlas varierar och känslorna är starka. De olika synsätten har tagit klivet upp på scenen och strider för öppen ridå i inrikespolitiken. Kanske löses det hela av att storebror EU kliver ner i sandlådan och bestämmer åt oss. För även i Bryssel har de tankar om hur vi, för jordklotets bästa, ska behandla vår skog.
Det kan kännas som om de olika ståndpunkterna står omöjligt långt ifrån varandra och allt efter att åren går så gräver de olika kombattanterna ner sig djupare i sina diken. Skogsmarkerna i Sverige ägs av alltifrån stora bolag till privatpersoner och det finns många olika skogs-/naturtyper ändå har vi en tendens att generalisera och bunta ihop fakta, förhoppningar och åsikter hejvilt. Dessutom verkar marken bli en slags förlängning av våra kroppar och vi blir kränkta om någon går över den eller har åsikter om vår rätt att behandla den som vi vill.
Det vore till hjälp om vi kunde enas om att skogen påverkar mer och fler än den som äger marken den står på. Att vi snabbt behöver maximera kolbindning och biologisk mångfald finns det väl knappt någon som säger emot längre så kanske vi kan enas även om det? Skogsbränder, värmeböljor och skyfall runt om i världen talar ett mer dramatiskt språk än långsamt smältande glaciärer och fattiga klimatflyktingar och det borde vara motivation nog. För egen del sitter jag i skrivande stund och kikar ut över grå björkar på gulnande beten och minns sommaren 2018 med bävan och rädsla i bröstet. Det här må vara en debattartikel men den vill inte mana till mer debatt, inte ens om orden stöps om till dialog – vi behöver göra det vi kan. Handling föder och göder hopp – låt oss komma dithän.
Jessica Sannö, naturturismentreprenör i Tiveden