Vad är viktigast, vargen eller livsmedelsproduktionen? Örebro län kan inte bära nästan en tredjedel av landets vargrevir
Till politiker i Örebro län: nu krävs handling. Antalet vargar har ökat och koncentrationen i länet har blivit orimlig. Trots att Örebro län bara utgör omkring fem procent av den yta som förväntas bära en vargstam i Sverige, finns här enligt den senaste inventeringen 18 revir – nära 29 procent av landets revir.
Samtidigt vill länets lantbrukare göra precis det som Sverige behöver mer av: producera mer mat. Det finns vilja att öka produktionen av lamm, nötkött och mjölk. Det skulle stärka livsmedelsberedskapen, bidra till fler betande djur, mer biologisk mångfald och en levande landsbygd från slättbygd till skogslandskap.
Men med dagens vargtäthet går inte ekvationen ihop. Sommaren har kantats av incidenter och angrepp på både får och nötkreatur. Djurägare vittnar om ständig oro, fler arbetstimmar för att leta efter skrämda djur, hantera stressade besättningar och övervaka hagar. Till det kommer ökade kostnader för stängsel som inte bara ska hålla de egna djuren inne, utan också vargen ute.
För drygt tio år sedan genomförde Länsstyrelsen en studie bland fårägare som visade minskad lammproduktion i länet med elva procent på grund av minskad framtidstro och rovdjur.
Flera avvecklade sin verksamhet eller flyttade djur från naturbeten till mer lättstängslade områden nära gårdscentran. Det tappet har inte återhämtats, snarare försämrats. Detta trots historiskt höga priser på lammkött och kraftigt ökad efterfrågan på svenskt kött.
Även jägarna pressas tillbaka med risk för angrepp på hundar och försvårad viltförvaltning. Jakten är en del i landsbygdskulturen och jägarna är även en viktig pusselbit för lantbruket vid skyddsjakt på varg och för att skydda grödor mot viltskador.
Vid ett möte om rovdjur den 23 juni, arrangerat av Karlskoga LRF-avdelning tillsammans med LRF Örebro och länets fåravelsförening, var frustrationen tydlig. Länsstyrelsen beskrev sina möjligheter – men också begränsningarna. Målet i rovdjursförvaltningen är att tamdjurshållning inte ska försvåras och att socioekonomisk hänsyn ska tas. För många lantbrukare i Örebro län är vi redan långt förbi den punkten.
Politiken måste nu ta ansvar. Licensjakten måste kunna genomföras utan att stoppas i domstol. Förutsättningarna för skyddsjakt behöver bli enklare och snabbare. Djurägare ska inte behöva offra fler djur i upprepade angrepp innan beslut fattas, eller känna osäkerhet inför att skydda sina tamdjur vid akut risk. Det här handlar inte om att ställa natur mot lantbruk. Det handlar om balans, ansvar och rimliga villkor.
Om politiken menar allvar med svensk livsmedelsberedskap, öppna landskap och biologisk mångfald, då måste det också gå att hålla betesdjur i vargtäta områden. Örebro län kan inte fortsätta bära en så stor andel av landets vargrevir. Ge lantbrukarna förutsättningar att producera mer mat, hålla fler betesdjur och utveckla landsbygden.
Nu behöver länets politiker agera.