Lästips:
Ni känner säkert igen er. Ni är på semester i ett annat land. Och plötsligt dyker det upp några svenskar ni inte känner. Men de är ju från Sverige! Om de så är från Kiruna, över 100 mil bort, så känns de nästan som kompisar. Det blir glädjefyllda möten, som om man varit kompisar hela livet.
Nu drar det ihop sig till semestertider igen. Många kommer att råka ut för överraskande möten med svenskar, kända eller okända, i olika länder.
Själv har jag flera såna roliga träffar på mitt CV. Som när vi var på Irland för några år sedan. Vem stöter vi på där, längst ut på Irlands västkust, om inte kommunstyrelsens dåvarande ordförande i Örebro, Mats Sjöström (S). Han cyklade på Irland, vi bilade.
Men till politiker kan man ju säga nästan vad som helst, om man gör det med humor och hjärta.
– Nu har vi åkt ända hit för att slippa dig ett tag, och då dykter du upp här, sa jag.
Men, förstås, med glimten i ögat. Sjöström tog det på rätt sätt. Det gör ofta luttrade politiker.
Eller en annan gång, när vi var i London. Tror det var när hustrun fyllde jämnt. Efter en busstur sa hon ”Jag tyckte absolut jag såg Rune (en bekant) skymta på samma buss som jag. Men det kunde väl inte vara han?”.
Närmare svaret kom vi inte där.
När vi kom hem, och mötte en annan bekant, sa hon att ”Jag träffade Rune förra veckan och han tyckte han såg fru Johnsson på en buss i London”.
Eller när jag var i Rom. Svänger runt ett hörn, och vem sitter där, vid en mysig trottoarservering, om inte riksdagsman Anders Svärd (C) från Kumla och Håkan Juholt (S). Båda satt i försvarsutskottet och var i Rom i angeläget ärende.
Både Anders Svärd och jag blev förstås lika överraskade av att springa på varandra. Bara genom att slumpartat runda ett hörn.
Men det dråpligaste i den vägen var det inte jag som råkade ut för, utan min numera framlidne vän Hasselfors-Lasse. Det var när han och hustrun var på resa i Eldslandet, längst ner i Argentina på 2010-talet. Det hör också till historien att nämnde Lasse var född och uppvuxen i Fjugesta.
De klev in i en ganska folktom restaurang. Det var dyrtider. Servitören kom glatt fram och beställningen gjordes. Några ord utväxlades och det framkom i snacket att servitören varit i Finland. Han försvann ut för att hämta in förrätten.
När han dök upp vid bordet igen passade Lasse på att fråga argentinaren om han inte varit i Sverige också. Jodå, det hade han minsann. Både i Stockholmia, Dalarrrnaa och Fjugoesta.
När han kom tillbaka till bordet för att byta förrätt mot huvudrätt frågade Lasse:
– Jag förstår att du varit i Stockholm och Dalarna. Men Fjugoesta? Menar du Fjugesta i lilla landskapet Närke?
– Si, svarade servitören glatt. Si! Fjugoesta i Narke (bokstaven a istället för ä var ändå ganska nära).
Och så rullades den märkliga förklaringen upp. Servitören hade en syster som bodde i Paris men som en sommar hyrt ett torp i Fjugesta. Och då hade servitören passat på att göra en visit i Fjugesta!
Hur stor sannolikhet är det att ett sånt här möte ska inträffa? Gissa om det blev muntert vid bordet i Eldslandet.
Jag vill också minnas att servitören bjöds att titta in om han hade vägarna förbi Hasselfors, men han har inte dykt upp. Inte än. Det är ju lite långt att åka.
Gläds nu åt alla svenskmöten på era semesterresor. Det blir roliga minnen efteråt.