Slutreplik till Vårdföretagarna ”Kommunals medlemmar trivs bättre i det privata”
Det är ingen nyhet för oss att vi tycks leva i olika verkligheter. Ni har era mätningar och vi har våra, och de berättelser vi hör från ombud och medlemmar. Anställda i kommunalt driven äldreomsorg tjänar mer, får i högre grad heltid och blir i högre grad tillsvidareanställda. Faktorer som underlättar en självständig försörjning och trygghet i livet.
Era medlemmar är bolag som behöver göra vinst. Man kan hävda att vinsterna skapas genom smart välfärdsteknik och låga lokalhyror, men vi som organiserar personalen vet att så inte är fallet. Vi vet naturligtvis att de flesta anställs på 70 till 90 procent och sedan får jaga timmar för att få ihop en heltidslön. Det finns förresten en praktisk app som personalen kan använda – Cappy heter den. Där kan man direkt knipa sina pass och får ut lönen dagarna efter, man behöver inte vänta till den 25:e. Det finns andra sådana appar på marknaden. Det brukar kallas för gig-arbete.
Vård och omsorg av våra sköraste kräver kompetens och kontinuitet. När branschen nu skriker efter mer personal tycks det märkligt att försämra villkoren i stället för att förbättra dem. Det är omvänd marknadslogik.
Men medlemmarna i Kommunal behöver ställa mat på bordet, precis som alla andra. Det är inte konstigt att de tar de timmar de får av arbetsgivaren.
Det som är konstigt är ha den synen på sina anställda. Att de skulle vara helt nöjda med att jobba deltid och inte få den övertidsersättning de har rätt till, för att de är så måna om sin arbetsgivares flexibilitet. Den flexibilitet som ger utdelning till aktieägarna och astronomiska löner till vd:arna.
Men här ska man vara noggrann. Att personalen kräver sin rätt genom den fackförening de är medlemmar i, betyder inte att de inte är stolta över sitt jobb. Att de inte gillar att gå dit och göra allt de kan för att leverera god vård och omsorg med huvudet högt. Man kan vara stolt över sitt jobb och samtidigt tycka att man har samma rätt som sina kollegor i kommunen att få betalt för sin övertid.
Ett år hade ni till att ställa om till fler heltider. Under den tiden hade ni kunnat diskutera med oss, men i stället ägnade ni tiden åt att hitta sätt att kringgå avtalets nya skrivningar. I vår verklighet är det inte så svenska modellen ska fungera.